Herr talman! Jag ber verkligen att få tacka
jordbruksministern för ett utförligt svar på min
interpellation -- mitt i allt det arbete som regeringen
nu har med förhandlingarna.
Ingenting är så nödvändigt för ett folk som att ha
en säker tillgång till hälsosamma livsmedel. Det
står alltså nu klart, att om Sverige blir medlem i
Europeiska Unionen -- vilket jag i hög grad
betvivlar -- kommer vi inte längre att ha rätt att
bestämma över jordbruket i vårt eget land.
Vi vet att vårt eget jordbruk är behäftat med många
invecklade regler och en viss byråkrati, och det är
svårt att förstå allt som gäller. Men vår byråkrati är
ingenting jämfört med EU:s byråkrati. EU:s egna
revisorer har också klagat på att det fuskas och
bedras kolossalt med detta stöd.
Sverige skulle alltså som medlem ge
uppskattningsvis 10 miljarder kronor varje år för
att subventionera EU:s jordbruk, om jag har
räknat rätt, och vi skulle samtidigt öppna våra
gränser och låta EU:s produkter komma till oss.
Jordbruksministern säger att pris- och
marknadsregleringen är en gemensam
angelägenhet och medger inget nationellt
manöverutrymme.
Vad innebär detta t.ex. för jordbrukarnas
kooperation? Kan våra jordbrukare inte längre i
demokratisk ordning bestämma över sin egen
kooperation?
Är det tillåtet för en en jordbrukare att sälja mjölk
direkt från gården -- och inte räkna in det i kvoten --
och få samma pris som konsumenterna skulle ha
betalat i affären? Det finns människor som
uppskattar att veta vem som har levererat mjölken.
Det skall bli repressalier om jordbrukarna
producerar mer mjölk än vad kvoten tillåter. Vill
jordbruksministern berätta litet mer om hur de
skall straffas? Hur håller man ordning på hur
mycket mjölk varje jordbrukare producerar?
Man kan tänka sig att några grossister vill göra en
specialbeställning av ekologiskt socker hos Roma
Sockerbruk på Gotland. De tänker betala kolossalt
mycket mer än vad som är gängse därför att de
verkligen önskar ekologiskt socker. Man kan tänka
sig att fler jordbrukare då vill producera betor; det
finns en marknad för det, och det är lönsamt.
Jordbrukarna behöver inte något stöd alls. Den här
verksamheten bär sig själv. Måste man då, för att
detta över huvud taget skall vara tillåtet, dra in på
andra sockerbruks kvoter? Vad händer om man
bryter mot detta? Kommer polisen? Det vore
intressant att höra litet mer preciseringar.
Jordbruksministern berättade att EU gynnar
ekologisk produktion genom ett särskilt stöd. Det
är mycket intressant och glädjande. Jag vill
poängtera att vi självfallet, så fort EU gör
någonting som är framsynt och bättre än vad vi
själva gör, frivilligt skall göra samma sak. Det
skulle aldrig falla mig in att tala för att vi skall
konkurrera ut EU:s jordbruk genom att exportera
sådant som är framtaget med sämre ekologiska
metoder eller djurskydd. I själva verket är det
tvärtom. Djurskyddet i Sverige är betydligt bättre
än i EU. Hur skall vi kunna kontrollera att de
produkter som vi får in i landet inte är framställda
med metoder som är förbjudna i Sverige?
Jag vet att det nu förhandlas om att vi skall få
behålla våra höga krav när det gäller
salmonellakontrollen. Om vi i förhandlingarna får
igenom de svenska kraven på
salmonellakontrollen, har vi då möjlighet att följa
upp det? Har vi möjlighet att kontrollera att detta
verkligen görs? Har vi rätt att göra det? Kommer
EU-domstolen att tillåta det?
Jordbruksministern avslutade med en lovprisning
till medlemskapet i EU. Jag skall undanhålla mig
från att göra motsvarande lovprisning till friheten
att stå utanför. Kyrkan i Sverige har tillsammans
med LRF -- jag vet att jordbruksministern
personligen är engagerad i projektet Den goda
jorden -- gjort en analys av vårt sätt att se på
jordbruket. Det har varit frikopplat från naturen.
Vi har sett på jordbruket som en industri. Det har
varit fel. Det är oerhört viktigt att vi förvaltar
jorden och markens bördighet och att vi för all
framtid kan producera livsmedel som kan mätta
vårt folk. Men vi måste också sätta in detta i ett
etiskt och globalt sammanhang. Vi skall inte
översvämma en marknad med produkter som vårt
land egentligen inte kan producera på ett
ekologiskt riktigt sätt.
Allt detta beskriver en jordbrukspolitik i framtiden
som Centerpartiet så varmt förespråkar. Kan
jordbruksministern garantera att den politiken
verkligen underlättas om vi blir medlemmar i EU?
Det är svårt nog att få till stånd överenskommelser
i ett litet land som Sverige. Det finns många
låsningar och mycket prestige. Får vi rätt att gå före
om vi blir medlemmar i EU? Eller är det, som jag
misstänker och tror, lättare för oss att som ett litet
land själva gå före och visa att det här är en väg som
är duglig för framtiden?