Herr talman! Jag delar naturligtvis Birgitta
Hambraeus uppfattning att det är kolossalt viktigt
med hälsosamma livsmedel.
När det gäller de frågor som jag har ansvar för i det
här sammanhanget brukar jag just nämna det
området som det mest angelägna. Det berör alla
människor. Själva jordbrukspolitiken kanske inte
dirket berör så många.
Det är dock viktigt att framhålla att vi även i
framtiden bestämmer kraven på miljö, djurskydd
och standard på svenska livsmedel. I EU:s direktiv
och acquis finns minimikrav. Dem får vi överskrida
om vi från regeringens sida säger att vi inte tänker
ge avkall på det regelsystem som vi har i Sverige och
vi också är överens med näringen om att detta är en
profil för de svenska jordbruken och framtiden som
är viktig att behålla.
Frågan om salmonella är den som debatteras mest
när det gäller den totala bilden av djurhälsan och
kanske även de fytosanitära reglerna. Vi hävdar att
vi skall ha kvar vår rätt att kontrollera de livsmedel
som förs in i landet, även om vi inte har
gränskontroller. Den modell som vi föreslår har vi
haft möjlighet att tillämpa sedan tidigare. Vi
använder oss dock mer av den möjligheten nu,
nämligen att göra en kontroll hos exportören.
Det typiska för Sverige är att vi inte bara
kontrollerar livsmedel. Vi kontrollerar hela
kedjan, dvs. fodermedlen, de levande djuren och
livsmedlen. Vi har uppnått en standard som är
unik, kanske i hela världen. Därmed är det
naturligtvis viktigt att behålla den.
I delar av EU finns det en betydande förståelse för
detta. Man är t.o.m. avundsjuk på vårt system. Det
finns också de som ser detta som ett exporthinder.
Jag tror att vi har mycket goda förutsättningar för
att få gehör för våra synpunkter. Vi kan i grunden
inte ge avkall på huvudprincipen när det gäller att
behålla renheten.
När man frångår marknadsekonomin uppstår det i
stället en byråkrati. Vi har en lång erfarenhet av
detta i det svenska samhället, även om det nu har
skett fler utbetalningar via priset och färre direkt
via postanvisningar eller bankgiron. Under senare
år har vi i Sverige också prövat varianten med att
betala direkt till bönderna. Det föreligger i och för
sig en risk för fusk. Det gör det med alla sådana här
system. Det är naturligtvis olagligt och skall
beivras. Man kan inte kommentera det på ett annat
sätt. I grunden skiljer sig EU:s system inte från det
som vi tillämpar här i Sverige.
Eftersom jordbrukspolitiken är den stora
gemensamma frågan i EU går en stor del av EU:s
budget just till jordbrukspolitiken. Dessutom blir
återflödet till jordbrukssektorn betydande vid ett
EU-medlemskap. De yttre ramarna för det som
kan tänkas ligger någonstans vid sex miljarder och
ända uppåt tio miljarder. Då är inte det gränsskydd
som naturligtvis också ger ett stöd inräknat. Det
stödet motsvaras av det svenska gränsskydd som vi
har i dag.
Korporationens möjligheter att agera förändras i
princip inte. Vad som händer är att man får
möjlighet att sälja vad som helst inom EU-området
utan några restriktioner. Det bli alltså en ökad
frihet i det sammanhanget. Att det finns en
nationell kvot, t.ex. när det gäller mjölk, innebär
inte någon begränsning i försäljningen. Det innebär
bara en begränsning i produktionen.
Det finns möjligen vissa som har anfört att det är
ett problem att hålla reda på detta. Jag skall säga
att Sverige torde vara ett av de länder i Europa som
har den allra bästa kapaciteten för att hålla reda på
saker. Redan i dag håller vi reda på nästan allting
som händer ute i landet. Vi kan säkert också hålla
ordning på hur mycket mjölk som produceras.
Vi har haft ett tvåprissystem som var mycket likt
kvotsystemet. Det är ingenting att eftersträva. Det
sade jag också i min inledning, men det får man ta.
Man får ta det onda med det goda i det här
sammanhanget.
När det gäller avgiften är det som när staten kräver
in andra pengar. Det händer då och då. Man får
skattsedlar och annat från samhället. Det här är
inte värre.
Tanken om ekologiskt socker är intressant. Den
prövas nu av betodlarna på Gotland och av
Sockerbolaget. Den totala volymen måste
inrymmas i EU:s kvot. Däremot finns det inte
något hinder mot att producera ekologiskt socker,
och marknadsföringen är helt fri.
I frågan om ekologisk produktion skulle jag vilja
understryka att om vi får ett stöd i pengar för att gå
vidare med våra idéer här i Sverige, så ser jag det
som en fördel. Detta är vad vi kan få i det här
sammanhanget.
Jag delar Birgitta Hambraeus uppfattning när det
gäller förvaltning av vår åkermark och våra
naturresurser över huvud över taget. Det vore
kanske inte så dumt om dessa centeridéerna kunde
sprida sig också till EU-länderna. Detta blir det
betydligt lättare att åstadkomma vid ett
medlemskap.