Herr talman! Tack för möjligheten att få lov att hålla ett kort anförande med anledning av att Amineh Kakabaveh hänvisade till mig. Det var av hänsyn till Roland Utbults möjligheter att hålla sitt anförande.
Vad är felet som de kommuner gör i dag som redan i dag anlitar konsulter, och de byggföretag och markägare som har egna planer och egna idéer om hur de vill använda sin egen mark, för att utarbeta de dokument som behövs för att planen ska antas och klubbas i byggnadsnämnden och kommunfullmäktige?
Hur ska denna kommun bemannas? Hur mycket personal ska anställas på de kommunala byggnadsnämnderna och plankontoren för att klara av allt kartritandet och detaljplanerandet som krävs för att möta alla de planförfrågningar som kommer in?
Dessa frågor skulle jag ha ställt till Amineh Kakabaveh om hon hade stannat kvar i kammaren. Tyvärr har hon gått.
En översiktsplan är en sammanställning av hur en kommun har tänkt sig att använda den mark som finns inom kommunens gränser. Det kan vara bostäder och verksamheter. Det kan också vara bestämmelser som anger hur man inte får lov att använda marken, vilken mark som ska skyddas som åkermark eller som natur- eller kulturmiljöer. Det är en beskrivning av hur privata markägare kan använda sin mark eller inte använda sin mark.
Eftersom vi lever i ett land där inte all mark ägs av staten och kommunerna utan ägs av privata markägare är det viktigt att också ta hänsyn till vad markägarna har för önskemål, framför allt om de har som önskemål att använda sin mark för att bygga bostäder.
Civilutskottet besökte Norge för nästan två år sedan. Det jag beskriver är den modell som man arbetar med i Norge. Byggföretag, fastighetsägare och markägare har ett större ansvar för att utarbeta planer än vad de har i Sverige. Kommunens insats är att godkänna planen.
(Applåder)