Herr talman! Jag får börja med att tacka Jan Lindholm för en intressant återblick.
Sedan vill jag instämma i Oskar Öholms anförande. Nu diskuterar vi åter plan- och bygglagen. Det gör vi, som någon sade, varje år. Det är inte så konstigt eftersom det handlar om en process som de flesta indirekt eller direkt är engagerade i. Det handlar om en öppen process, och det handlar om en avvägningslag där det är en demokratisk och rättssäker process som många någon gång i sitt liv har deltagit i.
Dessutom finns kopplingen som har nämnts här, nämligen att en bra och fungerande plan- och bygglag är en förutsättning för att det ska byggas i den omfattning som behövs i landet.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet under punkterna 2-15 och avslag på reservationerna 2-11.
Herr talman! Efter en lång process som startade med tillsättandet av en parlamentarisk kommitté 2002 trädde en ny plan- och bygglag i kraft den 2 maj 2011, det vill säga för knappt två år sedan. Det är naturligtvis, som har nämnts här, en mycket komplex lagstiftning. När man gör en sådan stor förändring är det förpliktande att man följer upp att detta fungerar som vi har avsett när vi fattade beslutet.
I syfte att ytterligare förbättra och förfina lagstiftningen har regeringen därför sedan lagen trädde i kraft gett ett antal uppdrag till särskilda utredare och myndigheter. Det finns en ganska lång lista, och den finns med i betänkandet. Det handlar om tillämpning av tekniska egenskapskrav. Det handlar om genomförande av detaljplaner, inte minst i form av exploateringsavtal. Det handlar om kommunala markanvisningar. Det handlar om behovet av konsumentskydd vid småhusbyggande. Det handlar om hur man ska kunna förkorta plan- och byggprocesserna ännu mer, se över detaljplan och bygglov och möjligheten att använda enkelt planförfarande som en metod. Sedan handlar det om regelverk vid byggande av student- och ungdomsbostäder. Där finns det en speciell bristsituation i många städer.
En annan viktig punkt är att man ska få till en samordning mellan PBL och miljöbalken, alltså tillstånd enligt PBL och tillsyn enligt miljöbalken så att de går i takt, speciellt när det gäller buller. När det gäller buller vill man få fram vägledning. Det finns många statliga myndigheter som är inblandade i just bullerfrågan, och staten måste gå i takt i dessa frågor. Oskar Öholm tog här upp att man bedömer buller olika beroende på till exempel vilka källa det är.
Till detta kan man nu lägga den avsikt som regeringen har meddelat om att man vill tillsätta en parlamentarisk kommitté under våren för att utvärdera system för regionplanering i plan- och bygglagen, det vill säga kap. 7. Det har man inte tittat på förut. I de områden där det är stort tryck på byggande har man sett att detta kan vara ett problem, inte minst i Stockholmsregionen.
Herr talman! Varför räknar jag upp allt detta? Jo, det är för att ge en klar bild av att regeringen gör en massa saker för att utveckla plan- och bygglagen just med syftet att få den att fungera utan krångel och samtidigt garantera och säkra öppna och demokratiska processer och rättssäkerhet. Det handlar mycket i plan- och bygglagen om att man faktiskt säkrar de demokratiska processerna och rättssäkerheten. Effektiviteten har alltså ibland ett pris just på den punkten.
Herr talman! Den samlade oppositionen i lite olika nyanser - Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna - föreslår i betänkandet ett tillkännagivande om att en parlamentarisk kommitté ska tillsättas igen, nu med ett brett uppdrag att föreslå ändringar i PBL som kan leda till en snabbare och enklare plan- och byggprocess. På något sätt känns det som att vi då ska börja om. Så kan vi egentligen inte arbeta. Vi har arbetat sedan 2002 och ändå satt en lag i sjön för två år sedan.
I den motion som Socialdemokraterna har väckt och som ligger till grund för detta tillkännagivande beskrivs detta uppdrag i mycket svepande ordalag. Det sägs att lagen ska moderniseras, förenklas och förtydligas. Det är väl bra, och det är ett gott syfte.
Men Folkpartiet och övriga allianspartier ifrågasätter om det verkligen är ändamålsenligt att tillsätta en sådan kommitté utan klart formulerade uppgifter. År 2002 hade man en klart formulerad uppgift att man skulle se över hela plan- och bygglagen. Det kan väl ändå inte vara det som man nu menar. Då kommer detta att pågå ytterligare ett antal år.
Katarina Köhler lyfte fram ett antal frågor där det inte fungerar. Det är bara att hålla med om att det finns en del som inte fungerar. Men jag kunde egentligen inte notera och identifiera någon som inte är uppmärksammad och som finns med i dessa utredningar där man jobbar vidare. Då kan arbetsmetoden inte vara att backa.
För närvarande borde rimligen det lämpligaste vara att utifrån de utredningsresultat som nu finns på bordet och som kommer att finnas på bordet utan dröjsmål ta fram förslag till förändringar, remissbehandla dem och sedan gå vidare med lagstiftning.
Det är inte någon speciellt kvalificerad gissning att en parlamentarisk kommitté i detta läge kommer att fördröja denna process i åratal. Vad ska man annars göra om man ska ha ett brett uppdrag att se över allt detta i detta läge?
Detta innebär absolut inte att det inte framgent kan dyka upp frågor, som den aktuella frågan om regional planering, där en parlamentarisk utsedd kommitté är en alldeles utmärkt arbetsform just med syfte att få en bred politisk förankring som nämns i reservationen. Det finns tillfällen då det är en bra metod. Men arbetsmetoden får aldrig bli ett självändamål, så att den blir det viktiga och inte resultatet.
Ibland är en parlamentarisk kommitté mycket bra i dessa beslutsprocesser, men ibland är det inte lämpligt. Just i detta läge har vi haft en parlamentarisk kommitté som har jobbat under många år och tagit fram lagstiftning för knappt två år sedan. Nu pågår en process för att rätta till och förfina sådant som inte riktigt fungerar. Då är en parlamentarisk kommitté inte en lämplig arbetsform.
Herr talman! I betänkandet behandlas också ett antal motioner som handlar om samhällets anpassning till klimatförändringar som kan ske. Det är mycket viktiga motioner. Precis som Jan Lindholm sade är detta någonting som vi naturligtvis ska diskutera.
Dessa motioner har resulterat i ett antal reservationer med krav på regelförändringar eller regelskärpningar. Jag vet inte riktigt vad man ska kalla det. Men det är i alla fall förändringar.
Jag vill dock påstå att plan- och bygglagen är väldigt ändamålsenlig på denna punkt sedan regelverket ändrades från den 1 januari 2008. Det är ett regelverk som sedan fördes över till den nya lagen, som gäller från den 2 maj 2011. Det står väldigt tydligt i 2 kap. att enligt plan- och bygglagen ska hänsyn tas till bland annat miljö- och klimataspekter. Man införde alltså det väldigt tydligt. Bebyggelse ska lokaliseras till mark lämpad för ändamålet med hänsyn till bland annat risken för olyckor, översvämning och erosion. Det var det som infördes då, just när det gäller ökade vattennivåer och sådant.
Kommunen har alltså en väldigt viktig roll att faktiskt ta hänsyn till detta. Om det sedan inte görs överallt är det en tillsynsfråga, och här har länsstyrelserna en viktig roll. När kommunen och länsstyrelsen diskuterar både översiktsplaner och detaljplaner är det en av länsstyrelsens huvuduppgifter att se till att man följer detta. Man ska verka för att det inte kommer till bebyggelse som bland annat skulle kunna utsättas för översvämning och erosion. Det finns olycksrisk och hälsa och sådant också, men just översvämning och erosion nämns väldigt specifikt.
Över huvud taget när det är kommunala beslut har länsstyrelsen rätt att överpröva den typen av beslut. Jag vill alltså påstå att lagstiftning finns på plats just när det gäller klimatanpassning. Sedan kan man jobba vidare med kompetensfrågor och tillämpningsfrågor i detta, men vi ska inte in och ändra lagstiftningen så fort det inte riktigt fungerar. Man måste ändå göra en analys av var felet ligger. Här är det naturligtvis många statliga myndigheter utöver Boverket som är inblandade. Det är Trafikverket, Naturvårdsverket och även Sjöfartsverket och sådant som jobbar med dessa frågor.
Herr talman! Även planering av cykelvägar tas upp i en reservation. Det är naturligtvis viktigt att cykeltrafiken har en central plats i den kommunala planeringen; det har ju med den hållbara staden och allt detta att göra. Det är vi också överens om. Det gjordes en forskningsöversikt för ett antal år sedan som visade att en av de nyckellösningar som fanns var att öka förutsättningarna för gång- och cykeltrafiken.
För att man i den kommunala planeringen ska börja ta hänsyn till cykeltrafiken behövs dock inga lagändringar. Det finns naturligtvis inom den plan- och bygglag vi har nu. Det finns alla möjligheter för kommunen att planera för cykelbanor, cykelparkeringar etcetera. Även i den cykelutredning som överlämnades till regeringen i oktober 2012 säger man att det inte finns något skäl att ändra i plan- och bygglagen, just på grund av att kommunerna har bra möjligheter att planera för cykling i dag.
Eftersom vi jobbar med lagstiftning här i riksdagen finns det en tendens att det är den enda lösning vi hela tiden föreslår. Samma sak gäller den reservation om parkeringsnormer och så vidare. Det är också kommunala beslut. Lagen ger kommunen möjligheter att reglera detta, men den säger inte hur man ska reglera det. Vi kan väl en gång för alla konstatera att parkeringsnormer - det kommer upp i riksdagsdebatten gång på gång - är någonting kommunen själv beslutar om. Alla kommuner har det inte. Det är en vägledning man har för sina egna beslut. De är inte rättsligt bindande. Naturligtvis ska man anpassa kravet till vilken typ av bostäder det är och till lokala förutsättningar över huvud taget.
Även där fungerar alltså plan- och bygglagen om man hanterar den riktigt. Det finns många saker som egentligen fungerar bra men där det kommer upp gång på gång att vi ska ändra i lagstiftningen, och jag anser att det inte alls är nödvändigt. Det finns saker som inte fungerar - Katarina Köhler lyfte till exempel fram detta med sanktionsavgifter, och det är bara att konstatera att det inte fungerade. Det finns dock ingen anledning att tillsätta en kommitté; det är ett uppmärksammat problem som är på väg att få en förändring. Så är det nog egentligen på punkt efter punkt som har tagits upp tidigare i debatten.