Herr talman! En viktig poäng kom fram i Katarina Köhlers andra replik här. Det handlar om varför man inte vill släppa in fler och låta andra komma till tals. Det är en ganska märklig hållning ungefär en och en halv vecka efter att bostadsministern har aviserat att han tänker tillsätta just en parlamentarisk utredning för att gå igenom de frågor som i övrigt inte är utredda än. När det gäller regionplanering har man ju inte gjort någon bred översyn. Det är man beredd att göra nu. Man är beredd att diskutera det med alla andra också.
Sedan riktas i stället kritiken från Socialdemokraterna mot att regeringen måste lyssna mer, för det är en minoritetsregering. Då är det viktigt att poängtera att Katarina Köhler representerar ett parti som mig veterligen inte har suttit i majoritetsregering sedan Erlander var statsminister. Att det ser ut på det sättet är alltså inte helt ovanligt.
Den viktiga poängen är fortsatt vem det är som kräver detta. Att man ska gå igenom och göra förändringar är vi ju alla överens om. Alla förändringar vi diskuterar finns det svart på vitt på. De är listade allihop.
Det vi inte vill göra och som jag heller inte tror att någon tjänar på är att utreda utredningarna en gång till. I den del som gäller regionplanering, som ni också tar upp i ert tillkännagivande, delar vi ju bilden. Regeringen har redan aviserat att det är på väg. Det blir väldigt märkligt att förhålla sig till ett tillkännagivande där man vill utreda saker en gång till. Så skapas ju inte fler bostäder.
Detta gör att konfliktlinjen är tydligare än den har varit på länge. Vi har en alliansregering som levererar konkret politik, går igenom de saker som behöver utredas och vill bygga fler bostäder, och vi har en opposition som bara vill utreda. Sedan blir det upp till väljarna att fundera på vilken av de hållningarna som leder till flest nya bostäder.