Herr talman! Jag konstaterar att det finns både debattvilja och engagemang, trots att timmen är slagen sen och det är mörkt utanför fönstren. Det är bra och fullt begripligt med tanke på vilka frågor vi diskuterar. I det land som just nu urbaniseras snabbast i hela den utvecklade världen är det naturligt att man för både många och långa debatter om hur det ska bli lättare och gå fortare att bygga bostäder. Det är i grund och botten vad den här debatten handlar om.
I den stad vi befinner oss i nu - en av Europas snabbast växande regioner - är det inte bara politiker som pratar om plan- och bygglagen. Det gör alla andra också. Det är journalister, studenter, nyinflyttade och de som redan bor här och som undrar vad som byggs på andra sidan gatan.
Det är inte bara i Stockholm som den frågan är aktuell. Den är aktuell över hela Sverige. Samma debatt finns i våra andra storstäder, och inte bara där utan också i andra tillväxtorter och i universitets- och högskolestäderna runt om i Sverige. Man kanske inte alltid använder orden plan- och bygglagen när man talar om grundfrågan. Man talar om hur man kan försöka se till att det blir enklare och går snabbare att bygga. Nästan alla man talar med tycker sig ha en idé om hur det kan gå till.
På det sättet tror jag inte att vi är så ensamma om att klockan 21 en onsdagskväll sitta och diskutera plan- och bygglagen. Man gör detta överallt, och det är naturligt i ett läge där många söker bostad och många rör på sig. Människor flyttar. Man flyttar till jobb. Man flyttar till studier. Regioner utvecklas. Städer växer. Allt detta är i grund och botten någonting oerhört positivt. Det är ett dynamiskt samhälle. Jag kan konstatera att en alliansregering tar precis de beslut som är nödvändiga för att det här ska kunna fungera.
Den nya plan- och bygglagen är ett exempel på det. Det är viktigt att komma ihåg att det har gått knappt två år sedan lagen trädde i kraft. Vi vet också att det var ett omfattande utredningsarbete som ledde fram till att riksdagen fattade beslut om lagen.
Intressant i sammanhanget, vilket jag tycker att man måste nämna när man framför allt har lyssnat på företrädare för det största oppositionspartiet, är att det var en så omfattande utredning och att den höll på så länge att det var en socialdemokratisk regering som tillsatte utredningen. Det var en socialdemokratisk regering som skrev direktiven. Det kanske är viktigt att komma ihåg det när man lyssnar på föregående talare.
I dagens betänkande behandlar vi frågor kopplade till planering och byggande i ganska bred bemärkelse. Det är en lång rad motioner och en lång rad yrkanden, och för all del en lång rad reservationer. Det finns olika uppfattningar, och så ska det naturligtvis vara i ett parlament. Låt mig ändå, herr talman, uppehålla mig lite grann just vid frågan om olika uppfattningar.
När man lyssnar till en sådan här debatt är det naturligt att man känner: Här verkar de ju vara ganska överens om vad som är problemet. Det tror jag också att vi är, åtminstone när det gäller färdriktningen. Det finns rimligtvis ingen i denna kammare som tycker att det ska bli svårare och krångligare att bygga. Även om det mot förmodan nu skulle finnas någon som tycker det är det inte riktigt så de politiska slagorden brukar formuleras. I stället talar vi alla om behovet av förenklingar. Vi vill ha en snabbare process. Vi vill ha en enklare bygg- och planprocess. Politiker vill det, bostadsbyggare vill det och bostadssökande vill det definitivt. Men det finns uppenbarligen olika prioriteringar, och politiken har betydelse i det sammanhanget.
I det betänkande som vi diskuterar i dag ska man komma ihåg vad det är som händer. Det är socialdemokrater, sverigedemokrater, miljöpartister och vänsterpartister som går samman och säger att det nu är dags att brett utreda förändringar av plan- och bygglagen, alltså den lag som trädde i kraft för knappt två år sedan. Den är, som sagt, inte speciellt gammal men ska göras om och ska gås igenom helt och hållet. Detta motiverar man med några korthuggna formuleringar om att lagen ska moderniseras och förenklas.
Det låter ju bra. Men vad det handlar i verkligheten är att vi vet hur det brukar vara. Man har väldigt korta förklaringar till varför det ska göras, men man blir så lockad när man lyckas samla ihop denna majoritet mot regeringen att det spelar mindre roll vad frågan handlar om i sak. På det sättet är det tråkigt att man försöker reducera frågor som är helt centrala på detta område till ett politiskt spel som handlar mer om att samla politiska poäng än om att förändra saker och ting i verkligheten.
Vill man, herr talman, förändra saker och ting i verkligheten finns det sätt att göra det på. Ett sätt är naturligtvis att grundligt och seriöst gå igenom vilka förändringar man vill göra, vilka förbättringar man tror är nödvändiga och vilka förtydliganden som krävs i lagen. Det är precis det vi har gjort löpande sedan den nya lagen trädde i kraft. Det visar, tycker jag, att det finns en bred vilja att förbättra, just för att medvetenheten finns om att det är mycket kvar att göra och vi är öppna för att göra det.
Det visar inte minst alla de utredningar som regeringen har tillsatt, som Katarina Köhler också talade om. Från Alliansens sida är det, som sagt, inte mindre än elva olika utredningar och myndighetsuppdrag med i grund och botten ett enda syfte: förenkla, förtydliga, förbättra. Så arbetar en seriös regering som är beredd att vända på varenda sten för att öka bostadsbyggandet.
Dessa utredningar beskrivs på ett bra sätt i betänkandet, och fakta gås igenom. Här finns reglerna för studentbostäder som vi ofta talar om när vi diskuterar bostadsbristen på våra högskoleorter. Här finns Byggkravsutredningen och diskussionen om tekniska särkrav, som ofta framhålls när man diskuterar med byggare som säger: Det här skulle kunna göra att det blir billigare och går snabbare. Här finns bullerfrågor, som man ibland pratar om som ett sätt att stoppa upp och där reglerna om buller gör att ljud tolkas olika beroende på om det är en färja eller en spårvagn som orsakar dem.
Ja, här finns en lång rad av dessa diskussioner. Det är alltså saker och ting som precis har utretts eller som man just nu sitter och går igenom. Det är förslag som antingen har lämnats eller kommer att levereras under våren. Vi är redo att agera allteftersom förslagen kommer och allteftersom vi ser vilka möjligheter det finns att de innebär förtydliganden, förbättringar och förenklingar.
Vad är då nästa steg om man vill behandla det här seriöst? Ja, det är att den här typen av genomgångar och utredningar förvandlas till propositioner, förvandlas till politik, förvandlas till reformer som vi i riksdagen fattar beslut om. Så gör man förändringar i verkligheten. Det är inte utredningar i sig som leder till några nya bostäder. Det är politiker som tar ansvar, som fattar beslut och som ser till att man vidtar konkreta åtgärder.
Alliansens linje i den delen, herr talman, är väldigt tydlig. Vi går igenom de utmaningar som finns. Vi skaffar den kunskap som behövs. Vi tar fram de förslag till förbättringar som vi tror leder till fler bostäder.
Den opposition som vi möts av här i dag har uppenbarligen en helt annan idé. De vill i stället utreda utredningarna. Det är precis det man föreslår. Det är en ganska udda hållning. Det innebär också, vilket är viktigt att poängtera, en politisk förflyttning, inte minst från det stora oppositionspartiet. Fram tills för bara några månader sedan brukade den stora kritiken åtminstone från Socialdemokraterna vara att det utreds för mycket och byggs för lite. Ungefär så brukade det låta.
Jag minns att jag själv för bara några månader sedan stod i denna talarstol och försökte förklara att det är bra att man seriöst utreder och går igenom saker innan man fattar beslut. Då möttes jag av en socialdemokrati som tyckte: Äh, det är väl bara att gå ut och börja bygga - det behöver inte utredas så mycket.
Nu har man uppenbarligen ändrat politik och gillar utredningar väldigt mycket, inte på det sättet att man har några förslag på vad som ska utredas utan att man bara har en allmän önskan om att det ska utredas mer och allra helst av Socialdemokraterna själva. Jag tycker att det är lite olyckligt att oppositionspartierna med den linjen i själva verket riskerar att fördröja det utredningsarbete som redan pågår, när de på nytt vill gå igenom alltihop i en parlamentarisk kommitté.
Herr talman! Missförstå mig inte! Självklart innebär inte alla de elva uppdragen att allting är färdigt. Det finns alltid behov av att gå igenom hur politiken fungerar och vara beredd att göra förändringar. Det gäller särskilt sådant som inte tidigare har varit föremål för någon utredning. Ett bra exempel på det är den som handlar om plan- och bygglagens 7 kap. om regionplanering. I den delen tycker jag att det var väldigt glädjande att bostadsministern nyligen aviserade att det kommer att tillsättas just en parlamentarisk utredning med inriktning på att underlätta regional samverkan och på det sättet skapa fler bostäder.
Vi välkomnar den utredningen, eftersom de bestämmelser som gäller nu i princip har varit desamma under 25 års tid och vi vet att regionernas betydelse har blivit allt större, inte minst när arbetsmarknader växer och växer ihop och bostadsmarknader gör detsamma.
Det är då glädjande att Socialdemokraterna verkar hålla med regeringen om att det är en bra idé att gå igenom den regionala planeringen. Visserligen blir det lite märkligt när regeringen då säger att man vill tillsätta en kommitté och oppositionen ett par veckor senare i ett tillkännagivande säger att regeringen borde tillsätta en kommitté.
Herr talman! Ville man vara elak skulle man kunna säga att det är själva definitionen på ett slag i luften. Jag väljer att i stället tolka det positivt och konstatera att det är bra att Alliansen kan fungera som inspiration för oppositionen i denna del.
Man kan konstatera att det är väldigt mycket som händer, och nästan allting som har tagits upp är de saker som just nu utreds och omsätts i praktisk och verklig politik. Det är så att man bygger. Jag konstaterar att konfliktlinjen här är väldigt tydlig: Alliansen vill bygga bostäder, och oppositionen vill utreda utredningar.
Med de orden yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet under punkterna 2-15.
(Applåder)