Herr talman! Det gläder mig att vi har samsyn i principfrågan. Däremot var jag väldigt tydlig i mitt anförande med att vi inte tänker föreslå någon stopplag mot parkeringsnormer och inte heller mot något som har att göra med energieffektivitet i byggnader. Det är oss främmande att göra den typen av regleringar i det kommunala självstyret. Mycket av den typen av statliga regleringar, antingen det gäller den ena eller andra aspekten av det kommunala planerandet och byggandet, kännetecknar ju i hög grad också Miljöpartiets politik. Jag har därför lite svårt att se hur en miljöpartistisk plan- och bygglag skulle bli så mycket enklare än den vi har i dag, snarare tvärtom.
När det gäller digniteten på den ytterligare parlamentariska kommittén, den som alltså föreslås utöver den som regeringen redan har aviserat och som gäller ett så stort, brett och angeläget område som den regionala planeringen i förhållande till kommunernas planmonopol, har jag svårt att se ett sådant behov. Det var därför jag beskrev de elva punkterna där de flesta är ren kartläggning, det vill säga att undersöka hur det ser ut och hur det tillämpas, för att sedan eventuellt återkomma med något förslag. Det låter som om de elva förslagen innebär stora och radikala förändringar av en väl fungerande plan- och bygglag. Så är det inte.
Det skapar ytterligare osäkerhet i byggindustrin om det förespeglas att en sådan kommitté ska ha stor påverkan både på det kortsiktiga och det långsiktiga arbetet med plan- och bygglagen. Det ser jag som den stora risken, att det inte kommer att slås in en enda spik förrän det råder klarhet om vad kommittén egentligen kommer att syssla med.