Herr talman! Tack, Katarina Köhler. Det är lite svårt att tolka detta. Jag drog slutsatsen i mitt anförande att er argumentation går ut på att plan- och bygglagen är det enda och stora hindret mot bostadsbyggande.
När Katarina Köhler avslutar sin frågeställning till mig påstår hon att vi har en dåligt fungerande plan- och bygglag. I mitt anförande försökte jag beskriva att även om det finns problem med plan- och bygglagens tillämpning i många delar, och det finns ett ständigt behov av att göra översyner och förbättringar, har vi i huvudsak en väl fungerande plan- och bygglag.
Den har blivit enklare att tolka och ställt krav på en snabbare handläggningstider vid till exempel bygglovsansökningar. Man har inrättat funktioner med kontrollansvariga. Det kritiseras visserligen, eftersom det är svårt att få tillgång till den funktionen i plan- och byggförvaltningarna i kommunerna. Men den syftar ändå till att säkerställa en god bebyggelse. Det är inte något dåligt. Det är tvärtom någonting bra.
När det gäller de specifika förslagen på vad kommittén ska syssla med efterlyser jag fortfarande en beskrivning. Det borde för en byggföretagare och en fastighetsägare kännas väldigt osäkert när en parlamentarisk kommitté tillsätts för att överpröva ett stort antal redan kända och väl motiverade större och mindre förändringsförslag. Det blir som om hela havet stormar. Det skapar en enorm osäkerhet.
När det tillsätts en väl definierad parlamentarisk kommitté som ska se över ett så angeläget område som den regionala planeringen finns det inte med förrän först i efterhand i den lista som Socialdemokraterna sätter upp.