Fru talman! Den nya rättshjälpslagen trädde i kraft
den 1 december 1997. Ett antal nödvändiga föränd-
ringar vidtogs för att förenkla ett tidigare mycket
komplicerat system - som det faktiskt var fråga om -
med ett antal problem som faktiskt fanns där. Det var
alltså ett av syftena; att förenkla ett komplicerat sys-
tem. Men det gällde också att även fortsättningsvis se
till det absolut grundläggande, alltså att rättshjälpen
skall utgöra det yttersta skyddsnätet för de människor
som inte kan få rättsligt bistånd på något annat sätt.
I dagens debatt skall vi behandla ändringar i den
rättshjälpslag som då beslutades om. Beslutet fattades
1996, och lagen trädde i kraft den 1 december 1997.
Det huvudsakliga innehållet i propositionen, och
det som vi än så länge mest har varit inne på, är bl.a.
inkomstgränsen och utvärderingskraven. Jag kommer
att beröra detta vidare sedan.
Propositionen innehåller alltså ett förslag om en
förändring av inkomstgränsen. Den innehåller försla-
get om att en underårigs avgift skall grundas på den
underåriges egna ekonomiska förhållanden samt att
underåriga skall kunna befrias helt från rättshjälpsav-
gift och rådgivningsavgift.
Det föreslås också en utvidgning av Domstolsver-
kets talerätt i frågor som rör målsägandebiträde, er-
sättningsgaranti och återbetalningsskyldighet för
försvararkostnader.
Förslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1999.
Men som jag sade tidigare är alltså inkomstgrän-
sen för att få rättshjälp i dag 210 000 kr i årsinkomst.
När beslutet fattades låg det beloppet precis över den
tidigare s.k. brytpunkten och innebar då att över 80 %
av befolkningen skulle få möjlighet till rättshjälp.
Beslutet om rättshjälpslagen fattades 1996, och den
trädde i kraft den 1 december 1997. Det har alltså gått
nästan två år sedan själva gränsvärdet sattes till
210 000 kr.
Nu ser vi att det finns anledning att justera grän-
sen och höja den från 210 000 kr till 260 000 kr i
årsinkomst. Den här justeringen skulle innebära att
mer än 90 % av Sveriges befolkning kan få rättshjälp.
Det är i internationella sammanhang en nästan unik
täckningsgrad.
Kristdemokraterna hävdar i sin reservation att det
inte behövs någon inkomstgräns alls. Det anser vi
naturligtvis att det gör. Vi har ju den här inskränk-
ningen bl.a. just för att rättshjälp skall gå till de män-
niskor som inte annars skulle ha någon möjlighet att
ta vara på sina rättsliga intressen. Det är inte rimligt
att statens resurser används för bidrag till en mindre
krets som själva har förmåga att betala sina rättsliga
kostnader.
I Folkpartiets reservation riktas en omfattande
kritik mot hela rättshjälpsreformen. Folkpartiet vill
riva upp hela reformen och återgå till den gamla ord-
ningen. Jag tror inte att det är hela lösningen. Jag tror
inte vi löser de problem som möjligtvis finns i dag
genom att återgå till det gamla. Det vet naturligtvis
Folkpartiet också.
Utskottet hävdar att de skäl som låg till grund för
rättshjälpsreformen fortfarande bär. Som jag tidigare
sade är ju faktiskt täckningsgraden för det svenska
systemet mycket hög.
Sedan finns det en gemensam reservation från
Centerpartiet och Folkpartiet där man begär en utvär-
dering av rättshjälpsreformen. När utskottet behand-
lade propositionen underströks att det är viktigt att
reformen följs upp både fortlöpande och när det finns
tillräckligt underlag för att göra en mer ordentlig
utvärdering. Det är fortfarande lika viktigt. Ett tecken
på att regeringen ändå visar sin goda vilja att följa
upp reformen är ju de förslag som presenteras i det
ärende som vi debatterar i dag.
Men för att en övergripande utvärdering skall bli
meningsfull krävs det att det finns ytterligare under-
lag. Det underlag som finns i dag räcker inte. Även
om jag tidigare pratade om att det är två år sedan
gränsvärdet sattes i inkomsttaket, har ju lagen inte
varit i kraft i mer än drygt ett år.
Vi i utskottet tror att det är absolut nödvändigt
med en utvärdering. Vi utgår också ifrån att regering-
en gör vad som krävs för att en utvärdering skall bli
av så snart som möjligt.
Det är naturligtvis självklart att medborgarna skall
kunna känna sig starka gentemot myndigheter och
liknande. Det är ju alla medborgares rättighet. Jag
tycker också att det är självklart att utgå ifrån att
myndigheterna själva följer de regelverk som finns
och lämnar den service som allmänheten kan begära.
Jag utgår ifrån att det är så. Men det är naturligtvis
frågor som man också måste följa upp fortlöpande.
Med det yrkar jag bifall till hemställan i justitieut-
skottets betänkande och avslag på samtliga reserva-
tioner.