Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
hemställan i justitieutskottets betänkande. Men jag
vill ändå ta upp och kommentera en del frågor som
har tagits upp i debatten och även i reservationerna.
När den nya rättshjälpslagen skulle tas, och innan
lagen togs, förde Vänsterpartiet en stark debatt där vi
var mycket kritiska till det förslag till ny rättshjälp
som höll på att arbetas fram. Också i debatten här i
riksdagen, när vi skulle anta den nya lagen, lyfte
Vänsterpartiet fram principiella ställningstaganden
mot denna nya rättshjälpslag. Vi lyfte i debatten även
fram just svårigheterna för kvinnor och kvinnors
möjlighet att få rättshjälp när det gäller äktenskaps-
skillnad. Vi lyfte fram att det här skulle försätta kvin-
nor i en mycket svår situation.
Det fanns många punkter som vi lyfte upp. Även
efter det att lagen hade antagits här i riksdagen, och
under det år som försäkringsbolagen hade på sig att
förbereda den nya lagen innnan den skulle träda i
kraft, försökte Vänsterpartiet att på olika sätt föra en
debatt för att se till att den nya rättshjälpslagen inte
skulle genomföras.
Tyvärr genomfördes den nya rättshjälpslagen. Det
var en oerhört stor reform. Den föranledde regeringen
att gå ut i stora kampanjer, att skicka ut information
till alla hushåll i Sverige om den stora förändringen
när det gällde rättshjälpsfrågor. Man hade även in-
formation i TV under långa perioder för att reformen
skulle nå ut till alla och för att man skulle genomföra
den.
Därför, fru talman, kvarstår den principiella kriti-
ken, precis som för Folkpartiet. Vi hade gärna sett att
Vänsterpartiet, och även Folkpartiet som också var
kritiskt, hade kunnat stoppa lagen. Men vi lyckades
inte. Vi var i minoritet.
I dag har man genomfört den här oerhört stora
förändringen med alla de insatser som har gjorts för
att genomföra reformen. Försäkringsbolag har ändrat
hela system för att anpassa sig till den nya lagstift-
ningen. Därför finner vi i Vänsterpartiet att det inte är
meningsfullt att stå här i riksdagen i dag och säga:
Nej, vi skall riva upp reformen och återgå till det
gamla. Det är att inte vara ärlig. Även om man som
politiker ibland kan önska att verkligheten hade sett
annorlunda ut är det bara att konstatera att vi lever i
en verklighet som inte alltid blir som vi själva hade
önskat. Därför finner vi i dag inte något skäl att stödja
Folkpartiets reservation om att riva upp reformen.
Nu måste den här reformen ändå få sätta sig i hela
systemet. Vi vet att det har kommit signaler om att
det finns maskor, att det finns brister. Men det var
inte någon nyhet för Vänsterpartiet, utan det var frå-
gor som vi lyfte upp innan lagstiftningen trädde i
kraft. Jag önskar att Centerpartiet också hade drivit
frågan om kvinnornas rättighet med samma kraft som
man gör i dag när man ser att bristerna kommer. Då
kanske vi ändå hade haft en möjlighet att förändra
lagstiftningen på den punkten. Men då fanns inte
denna kritik.
Just bara för att det var en mycket stor förändring
är det oerhört viktigt att det finns ett tillräckligt un-
derlag när vi nu skall göra en genomgripande utvär-
dering av lagstiftningen. Även om det finns signaler,
även om det finns fall som man kan peka på räcker
inte det för att man skall kunna säga att man kan göra
en total utvärdering. Skall man kunna göra en utvär-
dering av en sådan här stor reform måste man ha ett
underlag där man kan se det sammantagna utfallet,
inte enstaka händelser. Man måste se mönstren i
utfallet av lagstiftningen. Därför anser vi att lagen än
så länge inte har varit i kraft tillräckligt länge för att
man skall kunna göra en utvärdering.
Men det är viktigt att regeringen fortsätter att följa
utvecklingen. Det är viktigt att vi politiker och de
politiska partierna i kontakter försöker att följa upp
och utvärdera lagstiftningen. Men den stora utvärde-
ringen tror jag att vi ändå måste vänta på ett slag,
innan man kan få ett tillräckligt underlag.
Sedan, fru talman, vill jag lyfta fram kristdemo-
kraternas reservation. Man vill lyfta bort taket och
kräver en individuell prövning av varje fall. Man vill
inte låsa sig vid något tak utan man vill att det skall
vara en individuell prövning och att även domstolarna
skall kunna göra det.
Vi i Vänsterpartiet tror att ett system med indivi-
duella prövningar skulle vara både kostsammare och
mycket mer komplicerat. Vi tror att det skulle finnas
en risk för att orättvisorna snarare skulle öka, att
domstolar skulle göra olika bedömningar i rättshjälps-
frågor i landet och att människor kanske skulle få
rättshjälp utifrån vilken domstolskrets de tillhör. Det
tror jag inte heller kristdemokraterna vill ha. Jag tror
dock att man löper en sådan risk med en individuell
prövning.
Därför är det system som nu har föreslagits och
som innebär att vi höjer gränsen nog ändå det bästa,
även om det innebär att ärendet då och då måste lyf-
tas fram här i kammaren och lagstiftningen ändras så
att den hamnar på en nivå som då är lämplig.
Med detta, fru talman, vill jag återigen yrka bifall
till justitieutskottets hemställan.