Fru talman! Vi har en reservation när det gäller ut-
formningen av rättshjälpen. Den avser inkomstgrän-
sen.
Redan när man införde det nya systemet var vi
emot att man skulle ha ett bestämt tak. Skälet är inte
att vi vill att alla skall få rättshjälp, utan att vi tycker
att man får ett byråkratiskt och stelbent system och att
man får tröskeleffekter.
Det skulle alltså räcka med den allmänna be-
stämmelse som finns i rättshjälpslagens § 8, där det
står att rättshjälp får beviljas endast om det med hän-
syn till angelägenhetens art och betydelse, tvistefö-
remålets värde och omständigheterna i övrigt är rim-
ligt att staten bidrar med kostnaderna. Sedan över-
lämnar man till domstolarna att hantera detta i de fall
människor av sociala skäl behöver ha allmän rätts-
hjälp. Det är utomordentligt viktigt att de får det i de
fall det behövs. De skall inte ägna huvuddelen av sina
ansträngningar i denna typ av mål till att hantera
byråkratin kring rättshjälpen.
Jag tänker också passa på att säga något om en
annan fråga som vi tog upp när reformen antogs, dvs.
om att man behöver en utvärdering. Det här var ju en
ganska dramatisk reform inom rättsväsendet, och det
var egentligen helt oprövat när man gick över till en
försäkringslösning. Vi hade inga principiella invänd-
ningar utan tyckte att det var väl värt att försöka. Men
det finns väl signaler nu ute på fältet som indikerar att
det här inte är helt problemfritt. Det hade varit kläd-
samt, tycker jag, om regeringen i det här läget hade
kommit med en utvärdering.
I betänkandet skriver man bort detta; det har gått
för kort tid och man har inte tillräckligt med material.
Det tror jag i och för sig inte kan vara alldeles kor-
rekt. Man har ändå hållit på med det här i två år. Nog
hade man kunnat få fram lite material för att belysa
effekterna. Det är alltså en brist. Jag skulle gärna se
detta, och jag vet att även andra ledamöter i utskottet
har den uppfattningen.
Med det, fru talman, yrkar jag bifall till reserva-
tion 1 under mom. 1.