Herr talman! Problemet är ju inte att vi har många
elever på det individuella programmet. Problemet är
att vi har många elever som trots många år i grund-
skolan inte har tillräckliga kunskaper. Som vi diskute-
rade i den tidigare debatten är det kanske inte heller
särskilt förvånande att de inte har det. De styrdoku-
ment som vi haft för grundskolan har ju faktiskt sagt
att 7 % av eleverna skall ha ettor när de lämnar
grundskolan och 21 % skall ha tvåor. Vi har på ett
mycket olyckligt sätt under många års tid byggt in i
styrningen av grundskolan ett slags programmatisk
förutsägelse att en stor grupp elever inte skall ha till-
räckliga kunskaper. Det är där problemen finns.
Det viktigaste är ju, som vi har diskuterat tidigare,
att vi sätter in insatser tidigt i grundskolan så att de
eleverna får en chans att få tillräckliga kunskaper. För
de elever som i dag står där i årskurs nio med otill-
räckliga kunskaper, och har stått där de senaste åren,
är det naturligtvis bra att man använder möjligheten
inom det individuella programmet för att den vägen
skräddarsy utbildningar utifrån de individuella beho-
ven.
Jag menar att då får förstås ingen elev lämnas i
sticket så att man säger att om inte skolan har lyckats
att ge tillräckliga kunskaper under nio år får du skylla
dig själv. I det fallet måste man naturligtvis ge eleven
en andra chans att inom ramen för det individuella
programmet skaffa sig de nödvändiga kunskaper man
behöver som medborgare.
Vi bör väl kunna vara överens om att vi kan mins-
ka detta problem väsentligt genom att göra starkare
insatser tidigt i grundskolan. Jag vill poängtera, som
jag har sagt tidigare, att det är viktigt att vi har fått
förändringar i styrinstrument, läroplan, kursplaner och
betygssystem. De förändringarna är redan gjorda. Nu
behöver skolan också ett resurstillskott. Det kommer
man att få.