Herr talman! Jag håller med statsrådet om att det
finns elever som har speciella behov i det här ärendet.
Men de signaler som gick ut i den artikel i Kommun
Aktuellt som jag syftar på handlade inte bara om just
de eleverna. Det fanns fler som skulle kunna slinka
igenom.
Det förvånar mig att regeringen och skolministern
inte tidigare har tagit ordentliga initiativ i den frågan
eftersom det länge har varit känt att många inte kom-
mer att klara betyget Godkänd. Regeringen och minis-
tern nämner gång på gång att kommunerna nu skall få
förstärkning med ett antal miljarder. Men det är ju
mycket mindre än vad staten har dragit in från kom-
munerna. Vi vet ju också att många kommuner stop-
par dessa pengar i sina svarta hål och att de inte går
till skolan.
Påpekandet i budgetpropositionen 1998 om att
satsa på elever med behov av särskilt stöd, som stats-
rådet nämner, är naturligtvis väldigt bra. Men det
skulle kanske ha uttalats mycket kraftigare för flera år
sedan. Vi i Folkpartiet är speciellt oroade över den
utveckling vi ser i gymnasiet i dag där alltför många
inte har godkända betyg och många hoppar av ut-
bildningen. Det beror ju på att eleverna inte har haft
tillräckliga kunskaper för att kunna följa studierna på
gymnasiet. Det är ett politiskt misslyckande. Det kan
ju leda fram till att vi får det verkliga klassamhället
som jag inte vill ha, och jag tror inte heller skolminis-
tern vill ha det.
Herr talman! Gymnasiet har blivit en förvarings-
plats för många som har tappat lusten att lära. Det
individuella programmet som var menat för ett fåtal
har blivit det tredje största på gymnasieskolan. För
kommunerna är en gymnasieplats betydligt dyrare än
en grundskoleplats. Det borde vara en självklarhet att
eleven skall få sin kompetens på grundskolan. Om
problemen i gymnasiet skall kunna lösas är naturligt-
vis en av förutsättningarna att eleverna har de grund-
läggande färdigheter som krävs för att kunna följa
undervisningen. Att alltid ligga efter, att alltid miss-
lyckas betyder ju att man känner sig misslyckad själv
och får ett dåligt självförtroende. Resultatet blir upp-
givenhet, likgiltighet och man ger helt enkelt upp.
En av gymnasiereformens åtgärder var ju att höja
ambitionsnivån på de yrkesförberedande program-
men. Därför gjordes de treåriga. Här tycker jag att
kraven på goda förkunskaper har den allra största
betydelsen. Att utbildas till ett praktiskt yrke med
tonvikten lagd på detta får inte betraktas som något
sämre än en mer teoretisk utbildning med inriktning
på akademiska studier.
Herr talman! Skolministern nämnde att elever som
inte klarar godkänt i svenska, engelska och matematik
skall kunna gå på det individuella programmet och
följa kursen på ett nationellt program parallellt. I dag
tycker jag att det förefaller ganska osannolikt efter-
som tendensen är att man i stället hoppar av och in i
det individuella programmet. Det är inte ansvarsfullt
av regeringen att satsa på den sortens tankeexperi-
ment.
Nej, se till att ge kommunerna så starka signaler
att de inte kan krypa undan det resultatansvar som
riksdag och regering har ålagt dem!