Fru talman! Nu ska vi tala om cykeln. Vi behöver underlätta för cykeln som transportsätt. Cykeln är bra för miljön, för folkhälsan och för den enskildes privatekonomi. Det krävs en säkrare trafikmiljö även för cyklister, fler cykelstråk och bättre cykelvägar.
Vi behandlade nyss betänkandet om trafiksäkerhet, och cyklister är en trafikgrupp som är väldigt utsatt eftersom de är oskyddade trafikanter. Det vill vi ändra på.
Det uppfattas som lite hurtigt och nästan lite udda att ta cykeln till jobbet, affären och fritidsaktiviteterna. Vi tycker att det borde vara tvärtom, att det skulle vara det naturliga att ta cykeln på de korta sträckorna. Vi skulle spara både pengar och miljön. Ofta skulle vi också spara tid, och som grädde på moset skulle vi bli friskare.
Hur ska vi nå dit? Ja, med trafiksäkrare cykelvägar och cykelleder och möjlighet att ta med cykeln på kollektiva transportmedel. Det borde kunna finnas cykelpooler i tätorterna vid busshållsplatser och tågstationer, och det borde finnas bra cykelparkering med tak.
Jag vill också nämna att jag skrev på Facebook alldeles nyligen att jag skulle ha den här cykeldebatten. Då fick jag kommentaren: Tänk på att även cyklister ska följa trafikreglerna! Och så är det givetvis. Även cyklister ska markera tydligt och följa de regler som finns. Då minskar vi olyckorna drastiskt.
Fru talman! I fredags cyklade jag på den nyinvigda cykelvägen mellan Mariestad och Lidköping, längs Vänerns strand. Den ingår i Kinnekulles biosfärsområde. Det var en fantastisk upplevelse. Jag välkomnar alla initiativ till liknande cykelvägar eller cykelleder. Vi skulle kunna göra betydligt fler sådana i hela landet, och det finns fler exempel. Men vi är inte tillräckligt bra. Både Danmark och Holland har kommit betydligt längre än Sverige.
Här väntar vi. Ja, vad är det vi väntar på? Vi väntar på den särskilde utredaren. Förra årets debatt gick ut på att utskottet var i stort sett enigt, men man hänvisade till regeringens särskilde cykelutredare som skulle vara klar med utredningen i maj 2012. Och vad händer nu? Jo, nu hänvisar utskottet återigen till regeringens särskilde cykelutredare, för utredaren har fått förlängd tid. Så hur blir det nästa år? Kommer vi att ha några skarpa förslag att ta ställning till då?
Medan vi väntar och hänvisar minskar cykelns andel av persontransporterna, trots att vi har den politiska ambitionen att den ska öka. Och det finns flera skäl till det. Cykeln har inte en framträdande roll i ett integrerat planeringssystem.
I Trafikverkets kapacitetsutredning som kom nyligen framgår det att kortväga cykelresor utgör ungefär 10 procent. I rapporten finns en prognos som visar att resandet med nästan alla färdsätt kommer att öka med 13 procent de kommande tio åren. Men cykelresorna kommer bara att öka med 1 procent om vi inte gör något.
En undersökning visar att 20 procent av alla kortväga arbets- och fritidsresor skulle kunna göras med cykel. Med starka styrmedel finns det potential för att 50 procent av alla kortväga resor skulle kunna göras med cykel.
Nyligen hänvisade jag till ett gott exempel i min valkrets. Det finns också dåliga exempel, och jag ska nämna ett. Mellan Skövde och Varnhem måste jag som cyklist välja mellan en grusad tvättbrädeväg och en hårt trafikerad två-plus-ett-väg. Där vill jag naturligtvis ha en asfalterad cykelväg. Annars väljer jag den hårt trafikerade två-plus-ett-vägen, och det är inte bra för trafiksäkerheten. Det är dessutom väldigt obehagligt att cykla där. Men att cykla på en tvättbräda med grus är ingen höjdare heller, fru talman.
Vätternrundan är ett fantastiskt, gigantiskt arrangemang med 23 000 cyklister. Tävlande och motionärer tar sig de 30 milen runt Vättern. Det är anmärkningsvärt att denna stora cykeltävling inte är bilfri. Arrangörerna jobbar hårt för att den ska bli bilfri eller åtminstone enkelriktad. Jag stöder detta arbete.
Vi socialdemokrater står givetvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall till reservation nr 2. Det är en av de reservationer som vi har gemensamt med V och MP. Vi vill att cykelvägarna ska öka, inte minska, och där man gör om vägar till två-plus-ett-vägar ska det givetvis gå att cykla bredvid eller i anslutning till vägen. Det behövs alltså cykelväg intill en två-plus-ett-väg.
Vi vill också intensifiera arbetet med att göra cyklandet mer säkert. Cyklister är mycket utsatta, som jag sade i min inledning. Skaderisken för cyklister är nio gånger högre än för bilister. Det vill vi ändra på.
Avslutningsvis: Cykla mer! Följ trafikreglerna som cyklist! Inför fler och enklare cykelvägar! Underlätta för kombinationen av cykel och kollektivtrafik!
Med alla dessa styrmedel kan vi bli friskare, gladare och rikare.
(Applåder)
I detta anförande instämde Roza Güclü Hedin, Lars Johansson, Lars Mejern Larsson, Désirée Liljevall, Leif Pettersson, Suzanne Svensson och Anders Ygeman (alla S).