Fru talman! Det ska vara enkelt att cykla. Det är det i Freiburg i södra Tyskland. Veckan före påsk var vi några miljöpartister som tog nattåget dit ned och hyrde cyklar. Det var härligt att i strålande sol trampa runt på fina, breda, asfalterade cykelvägar.
När vi skulle korsa vägar och gator behövde vi inte stå och vänta, för i Freiburg har cyklisterna företräde. Ibland cyklade vi på gator utan cykelbana. Men även det kändes lugnt och tryggt, för i Freiburg kör bilarna aldrig mer än 30 kilometer i timmen. Inte heller behövde vi åka några omvägar, för i Freiburg är det tillåtet för cyklister att cykla mot enkelriktat.
I Freiburg var det var smidigt att ta med sig cyklarna på de regionala tågen, och vid det stora cykelgaraget vid järnvägsstationen kunde man parkera sin cykel bakom lås och bom. Man kunde också lämna in den på lagning och hyra cyklar där.
Fru talman! Jag hoppas att Kent Johansson, regeringens cykelutredare, åker till Freiburg. Jag hoppas att Fredrik Reinfeldt och Anders Borg åker till Köpenhamn och cyklar runt och träffar danska politiker och pratar cykling. Om de gör det och lyssnar, lär och skrider till handling skulle det bli enklare att cykla även i Sverige.
Fru talman!
Det ska vara enkelt att cykla
var namnet på den motion som jag och fem andra miljöpartister lämnade in till riksdagen i höstas och vars förslag vi ska debattera i dag.
Cykelfrämjande åtgärder
döptes den om till när den registrerades, och det är också ett bra namn. Främja cyklandet är nämligen just det Miljöpartiet vill.
I Holland sker 25 procent av resorna på cykel, i Danmark 18 procent. Vi ligger långt efter med futtiga 10 procent. Hur kommer vi upp i dansk och holländsk nivå? Och hur ska vi nå Kapacitetsutredningens förslag att 50 procent av de kortväga resorna ska cyklas år 2050?
Precis som Monica Green undrar jag var den där cykelutredningen har tagit vägen och när vi kommer att få den presenterad för oss.
Men vi kanske inte behöver en cykelutredning, för jag kan berätta för regeringen vad som behöver göras för att främja cyklandet. Man behöver bygga fler cykelvägar, införa enklare trafikregler för cyklister, förbättra trafiksäkerheten för cyklisterna och göra det lättare att ta med cykeln på bussen och tåget.
I dagens betänkande står det: "Enligt regeringens bedömning är den enskilt viktigaste åtgärden för att öka cykelresandet att åstadkomma förbättrad infrastruktur för cyklister."
Det låter bra, men i regeringens plan för i år finns bara 24 miljoner avsatt till cykelvägar. Det räcker till ungefär 16 kilometer cykelväg i hela landet. 16 kilometer är inte särskilt mycket. Det räcker inte ens till en cykelväg mellan Kil och Karlstad.
Fru talman! Det är inte bara det att man inte bygger cykelvägar vid det nationella vägnätet. Man bygger också bort möjligheten att cykla. Monica Green talade om det. Jag tänker på alla vägar som nu görs om till två-plus-ett-vägar med mitträcke. Det är jättebra ur trafiksäkerhetssynpunkt för bilisterna. Men den tidigare vägrenen görs om till körfält, och cyklisterna tvingas ned i diket.
Det här kan vi se flera exempel på hemma i Värmland. I Fagerås i närheten av där jag bor har man vid väg 45 lyckats med konststycket att bygga bort gång- och cykelvägen till busshållplatsen. Nu går och cyklar folk på körfältet för att kunna ta sig till bussen. De mest försiktiga travar dock i diket.
Miljöpartiet vill satsa 500 statliga miljoner ytterligare per år på cykelvägar. Vi vill också göra det obligatoriskt att bygga cykel- och gångvägar samtidigt som man bygger mitträcken.
Fru talman! Det här handlar också om trafiksäkerhet. Ett annat viktigt krav för trafiksäkerhet är hastighetsbegränsning. I städer och tätorter där man blandar bilar, cyklande och gående måste man ha en hastighetsbegränsning på 30 kilometer i timmen. Varför? Det har sagts många gånger förut här i kammaren, men det tål att upprepas: Forskningen visar att när en cyklist eller fotgängare blir påkörd av en bil som kör i 30 kilometer per timme klarar nio av tio livhanken; kör bilen i 50 dör nio av tio. Miljöpartiet tycker att det är 30 som ska gälla i miljöer där mjuka människor och hårda bilar ska samsas.
Fru talman! Miljöpartiet vill genom enklare trafikregler göra det enklare att cykla. Vi vill att det ska vara lagligt att cykla mot enkelriktat, som i Freiburg. Finns det något mer irriterande än att, när man har bråttom till ett möte och nästan kommit fram, upptäcka att man måste cykla runt hela kvarteret för att den sista biten är enkelriktad? Det är bra med enkelriktade gator i staden, men på de allra flesta gatorna är det inget problem för en cykel och en bil att mötas. Att cykla mot enkelriktat är redan tillåtet i många andra europeiska länder som Holland, Schweiz, Danmark, Frankrike, England, Österrike och Belgien. Varför inte också i Sverige?
Vi tycker att zebralagen ska gälla även för cyklister. I dag har fotgängarna företräde vid ett övergångsställe; bilisterna måste stanna. Vi tycker att samma sak ska gälla när en cykelbana korsar en gata. Så är det redan i andra, mer cykeltillvända länder.
Det är också viktigt att kunna cykla en del av sin resa. Det ska vara lätt att ta med sig cykeln på kollektivtrafiken, men kanske inte på alla bussar och tåg. Det skulle till exempel fungera dåligt om alla som åker med X 2000 på morgonen från Karlstad till Stockholm skulle vilja plocka med sig cyklarna, men det är viktigt att det finns tåg mellan Karlstad och Stockholm där det går att göra det. Så är det inte i dag.
En del länstrafikbolag, till exempel Värmlandstrafik, har infört möjligheten att ta med sig cykeln. Det är jättebra, men detta är inte bara en regional fråga. Om det ska vara möjligt att resa runt i Sverige med cykel är det viktigt med samordning. Därför vill Miljöpartiet ha in det som ett krav i kollektivtrafiklagen på både upphandlad och kommersiell trafik. Det funkar inte på alla tåg, men det måste finnas möjlighet överallt i Sverige, och det måste vara enhetliga regler.
Fru talman! Självklart står jag bakom Miljöpartiets samtliga reservationer i det här betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna 2 och 3.