Fru talman! Som jag nämnde i mitt anförande tycker jag att det är viktigt att lokala och regionala företrädare, som vet bäst var cykelstråken behövs i deras region eller i deras kommun, också är med och finansierar. Jag ser inga som helst problem med det. Men de ska också vara med och peka ut var stråken behövs.
Jag har ett exempel. Mellan Katrineholm och Valla i Sörmland byggde man en två-plus-ett-väg. Där var Katrineholms kommun med och finansierade en alldeles utmärkt cykelväg som går parallellt med den stora vägen. Det berodde på att de visste att många av jobbarna cyklade in till Katrineholm på morgonen. Jag tror inte att man alltid på nationell nivå kan peka ut sådant. När det då är en kommunal angelägenhet är det också viktigt att man är med och medfinansierar.
Vi är den lagstiftande församlingen. Jag tycker inte alls att vi är där än att vi måste lagstifta om att det ska se ut på ett visst sätt med cykelväg vid en två-plus-ett-väg, utan jag vill gärna låta våra kommunala företrädare från alla partier vara med och bestämma på sin nivå.
När det handlar om Vätternrundan har vi tillsammans arbetat för att det ska bli bilfria mil. Beslutsmakten ligger hos länsstyrelsen i samråd med Trafikverket. Överklagande från Vätternrundan sker till Transportstyrelsen. Där finns inga politiska skiljaktigheter alls. Naturligtvis vore det allra bästa om hela Vätternrundan blev bilfri. Det har hänt olyckor, och det är inte till gagn för någon att de oskyddade trafikanterna ska samsas med långtradare och övriga bilister.
Tingens ordning är att länsstyrelsen i det län där cykelloppet startar äger frågan. Det tog väldigt lång tid innan vi kunde hjälpa Vätternrundan med att få rätt på det. Tillsammans har vi gjort ett jättebra jobb så här långt, men vi är inte i hamn än.
Politiskt ligger inte frågan hos oss i dag. Den har att göra med vägtrafikförordningen i 43 § väglagen. Om det visar sig att det inte går att genomföra det här får vi väl titta på det.