Herr talman! Det är klart att det går att hänvisa till medfinansiering och Länsstyrelsen i Östergötland. Men till syvende och sist kan man också som politiker ha en viljeinriktning. Om det är så att lagen behöver ändras kan vi ändra den.
Man hänvisar till medfinansiering av två-plus-ett-vägar där det har blivit en inskränkning; tidigare har det funnits möjlighet för cyklister att ta sig fram, men av säkerhetsskäl för bilisterna bygger man två-plus-ett-väg och cykelvägen försvinner. Då tycker inte jag att man bara kan hänvisa till kommunerna.
Angående medfinansieringen hörde jag ett väldigt bra uttryck i dag: Det blir inte mer pengar av medfinansiering. Det är som att räkna på familjens ekonomi. Om man räknar med föräldrarnas inkomster och sedan lägger till barnens fickpengar, blir det mer pengar av det? Nej, det blir det inte.
Till syvende och sist handlar det om skattebetalarnas pengar. Då handlar det också om att se till att det finns pengar. Och när man har dragit undan möjligheten för cyklister att cykla ska staten se till att de får den möjligheten igen. Det borde vara krav på att man när man tar bort en cykelväg åtminstone ser till att den återställs. Vi vill ha fler cykelvägar, inte färre.
När det gäller Vätternrundan säger Lotta Finstorp att hon har jobbat hårt för detta. Men om länsstyrelsen nu säger att det behövs en lagändring, är Lotta Finstorp då beredd att ändra den lagen?