Herr talman! Samarbete är vad som driver utvecklingen framåt i världen. Samarbete skapar fred och stabilitet, ökar kunskap om det andra och utvecklar människors förmåga att se sig själva i det andra, det vill säga solidaritet.
En viktig form av samarbete mellan människor och länder är handeln. Som en liten och öppen ekonomi har Sverige av tradition hävdat och gynnats av handeln. Det gäller i synnerhet frihandeln.
Sverige svarar i dag för en dryg procent av världens handel. Det innebär att vi, trots att vi befolkningsmässigt är ett litet land, tillhör de 20 länder i topp som har mest varuexport och mest import.
I dag för vi dock inte stora handelspolitiska debatter i riksdagen lika ofta som vi gjorde förr. När jag kom till riksdagen 1985 tog de handelspolitiska debatterna en halv plenidag. Det var härliga tider.
Handelspolitiken faller numera under EU:s befogenheter, vilket innebär att vi har enhetliga regler för hela EU.
Herr talman! När det gäller frihandeln vill jag också inledningsvis säga att då det i år är tioårsjubileum för världshandelsorganisationen WTO är det mycket glädjande att förhandlingarna åter har tagit fart. Jag ser fram emot utkomsten av den sjätte ministerkonferensen i Hongkong i december.
Liksom utskottet är det min uppfattning att frihandeln kan vara en stark välståndsskapande kraft för såväl dagens i-länder som för världens fattigaste länder. I fallet Sverige blir detta väldigt tydligt. Som en liten öppen ekonomi har vi till stor del byggt vårt välstånd på specialisering och handelsutbyte.
Vi vill värna och ska värna frihandeln som princip, men vi gör det inte i egen sak enbart utan vi gör det för att vi tror att det gynnar dagens utvecklingsländer. Det är viktigt att handelshinder minskas eller elimineras så att dessa länder inte missgynnas. Det är viktigt att i synnerhet utvecklingsländerna får ökat marknadstillträde på de områden som är av särskilt intresse för deras export. Sådana förutsättningar gynnar inte bara den ekonomiska utvecklingen utan kan även bidra till framsteg inom andra områden, som mänskliga rättigheter, rättvisa och social utveckling.
Herr talman! Sverige har verkat för en generell liberalisering av handeln på jordbruksområdet. Den dag jag som EU-parlamentariker, vald av den svenska riksdagen, trädde in i Europaparlamentet, den 1 januari 1995, lämnade vi en frihandel där det var totalt sett fritt. Vi underordnade oss EU:s handelsregler.
Jag kan beklaga att det blev på det sättet på jordbruksområdet, men nu är verkligheten som den är, och då gäller det att från svensk sida så mycket som möjligt i förhandlingar hävda de förbättringar och de förändringar som behöver göras.
När det gäller den gemensamma jordbrukspolitiken, CAP, inom EU har den svenska linjen konsekvent varit att reformer är nödvändiga. Under 2003 fattade EU beslut om att i större utsträckning marknadsorientera produktionen genom frikoppling av stöden. Dessvärre blev inte reformen så långtgående som vi hade önskat, men så är det när man förhandlar.
Det är positivt att konsumenterna nu i större utsträckning kommer att styra vad som produceras. En reformering av CAP gynnar både EU:s konsumenter och utvecklingsländerna. Jag instämmer med det utskottet säger, att det är givet att Sverige ska fortsätta att verka för en reell sänkning av i-ländernas interna stöd, en snabbare utfasning av exportsubventionerna och en tydlig nedmontering av tullar och kvoter, såväl inom som utanför EU-kretsen. Arbetet för en sänkning av tullar på jordbruksområdet omfattar även miljövänliga bränslen, som exempelvis etanol.
Som sagt, herr talman, kan frihandel vara en stark välståndsskapande kraft för världens alla länder. Det förutsätter emellertid att det finns stabila och rättvisa spelregler. Det är en avgörande förutsättning för hållbar ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Dessutom krävs det politiska, ekonomiska och institutionella reformer hos utvecklingsländerna innan full nytta kan dras av frihandelns positiva effekter. En sådan utveckling vore bra för hela världsekonomin.
Men det behövs också en öppenhet, dialog och hänsyn till utvecklingsländernas situation. Möjligheterna att de återupptagna WTO-förhandlingarna kan avslutas inom rimlig tid är ganska goda. I likhet med alternativ 1 i utskottets ställningstagande är jag av den åsikten att ett ambitiöst resultat i förhandlingarna skulle kunna innebära att vi inom en snar framtid kan ha lyckats modernisera handelsreglerna så att de skapar förutsättningar för hållbar tillväxt i hela världsekonomin, motverkar protektionism, förbättrar fattiga länders möjligheter till en positiv utveckling, minskar handelshinder och gynnar konsumenterna. En sådan utveckling, herr talman, är minst sagt väl värd att eftersträva.
Herr talman! Öppenhet och dialog är viktiga delar för att uppnå goda resultat och skapa legitimitet. Som hävdas i alternativ 1 får vi inte underskatta betydelsen av att Sverige agerar för att EU så öppet som möjligt sätter fram sina positioner. Öppenhet och dialog ska också avspegla relationerna till det civila samhället. Liksom regeringen och det som står i alternativ 1 ställer jag mig bakom förslaget att WTO:s relationer till det civila samhället ska tydliggöras och att mer resurser ska avsättas för att utveckla den dialogen.
Jag var med i en av de första WTO-förhandlingarna, de gamla Gattförhandlingarna, som gick över i WTO i samband med Singaporemötet. Den svenska regeringen tog enormt stora initiativ till att ta in andra organisationer som stod utanför, för att få ett så brett underlag som möjligt i sitt förhandlingsmandat. Detta var viktigt, och det var ett nytt ställningstagande som vi drev väldigt hårt.
Slutligen gäller det GATS och tjänstedirektivet. En fri och öppen handel med överenskomna spelregler inom tjänstesektorn kan effektivisera ekonomin, främja utvecklingen inom många områden och stävja korruption. Inte minst svensk ekonomi, där ungefär 70 % utgörs av tjänstesektorn, har mycket att tjäna på att handelshindren inom tjänstesektorn undanröjs och att svenska företag får det lättare att exportera varor och tjänster.
EU:s tjänstedirektiv fyller en viktig funktion. GATS erbjuder förutsägbarhet på ett lands tjänstemarknad när landet har valt att göra åtaganden i någon sektor. Jag är medveten om att frågan om hur offentliga tjänster definieras i GATS har varit föremål för diskussion. I EU:s förhandlingsunderlag berörs emellertid endast områden där privata aktörer tillåts. Inga krav ställs på marknader där det råder offentliga monopol. När det gäller EU:s tjänstedirektiv välkomnar jag, liksom i alternativ 1, dess syfte att skapa bättre förutsättningar för en väl fungerande tjänstesektor.
Det är också välkommet att kommissionen anser att vissa tjänsteområden, till exempel hälsovårdsområdet, undantas från direktivet. För svenskt vidkommande är det primärt att kollektivavtalen på arbetsmarknaden inte hotas. Kollektivavtalet är en viktig förklaring till att vi har stabila spelregler på arbetsmarknaden med en god samförståndsanda och ekonomisk utveckling som följd. I det jobb som kommissionen har framför sig bör det betonas att tjänstedirektivet, som alla EU-länder står bakom, skulle vara ett stort steg framåt för den inre marknaden.
Jag vill fråga: Vad tycker nu de som sitter i den så kallade alliansen? Vi hörde Per Bill tidigare i sitt anförande vara kritisk mot tjänstedirektivet. Varför är Per Bill kritisk till att det finns bra spelregler på den svenska arbetsmarknaden för löntagare?
Jag har erfarenhet som förhandlare i Svenska byggnadsarbetareförbundet, och jag vet att de arbetsgivare som jag förhandlade gentemot tyckte att det var mycket viktigt att vi hade god löneutveckling och bra spelregler för alla på den svenska arbetsmarknaden. Det blir något märkligt när jag hör Per Bills sätt att argumentera. Eller är det så att Per Bill menar att vi ska ha löneskillnader och skillnader i arbetsvillkor och annat på den svenska marknaden? Det vore bra om jag fick svar av Per Bill på den frågan.
Herr talman! I övrigt ber jag att få yrka bifall till utskottsmajoritetens förslag i detta betänkande och avslag på samtliga reservationer.