Herr talman! Precis som föregående talare har sagt behandlar detta betänkande vissa handelspolitiska frågor inom WTO och EU, och det är ett mycket komplext område. Betänkandet är en rik källa för att förstå frågornas vikt och betydelse för en hållbar utveckling av världsekonomin. Det gäller handelsförbindelser, protektionism, rika och fattiga länders tillgång till varor och tjänster, hur man kan skapa en frihandel som på ett bättre sätt tillvaratar olika länders behov och intressen för till exempel välstånd och tillgång till mat, vatten och mediciner ur ett rättviseperspektiv.
Sveriges politik för en global utveckling innebär en inriktning på svensk utrikespolitik som säger att målet för den samlade politiken för en global utveckling ska vara att bidra till en rättvis och hållbar global utveckling. Den nya politiken ska vara samstämmig. Alla politikområden ska sträva mot samma mål, och det gäller även den svenska handelspolitiken.
Politiken ska präglas av ett rättighetsperspektiv, vilket innebär att människors rättigheter ska utgöra grund för de åtgärder som vidtas för en rättvis och hållbar utveckling. Demokrati, jämställdhet och barnets rättigheter lyfts särskilt fram.
Det nuvarande regelverket i WTO, EU:s handelspolitik och tidigare svenska handelspositioner är inte utformade från ett rättighetsperspektiv eller från de fattigas perspektiv. De nya angreppssätten i svensk utrikespolitik kräver reflexion och omprövning som kommer att ta en viss tid och innebära vissa ansträngningar.
Det finns en tydlig vilja hos riksdag och regering att öka betoningen av mänskliga rättigheter i handelspolitiken. Det är viktigt att arbetet med att försöka införa ett rättighetsperspektiv i handelspolitiken utgår från att konventionerna om de mänskliga rättigheterna är odelbara, och inte bara något som man ska ta hänsyn till. Man ska utgå ifrån konventionerna om de mänskliga rättigheterna. Man ska också utgå ifrån att både de politiska och medborgerliga såväl som de ekonomiska, kulturella och sociala rättigheterna är jämbördiga. Detta synsätt kommer att innebära en ökad spänning mellan EU:s handels- och jordbrukspolitik och svenska positioner.
Befintliga utvärderingar och analyser av Gats riktlinjer ur ett rättvise- och u-landsperspektiv med exempelvis konsekvensanalyser för befolkningen i fattiga länder med små ekonomier är otillfredsställande. Det är brist på statistik från flera länder. Många länder har inte ekonomisk eller annan förmåga att tillgodogöra sig de undantag som ska gynna dem. Så kallade u-länder har helt olika produktion av varor och tjänster. En del är utpräglade jordbruksländer, och andra har mineraltillgångar eller producerar varor inom textilindustrin. Det innebär att de har olika import- och exportbehov. Vissa avtal kan vara positiva inom vissa områden men katastrofala för andra. Konsekvensanalyser ur ett kvinno- och barnperspektiv saknas nästan alltid.
Föregående talare från Folkpartiet, Nyamko Sabuni, påvisade vilka konsekvenser man faktiskt kan få. Man behöver göra riktiga konsekvensanalyser för kvinnor och barn.
Ökad öppenhet, förstärkt demokrati i WTO samt ökat inflytande för den svenska riksdagen i den svenska handelspolitiken är nödvändigt. Frågan som rör ökad öppenhet och demokrati har flera infallsvinklar.
Det handlar om brister i och avsaknad av demokratiska regler vid själva WTO-förhandlingarna. Det handlar om en onödigt hög grad av sekretess inom WTO. Man behöver öka parlamentets inflytande i beslutsprocesserna. Det handlar om en möjlighet för det civila samhället och enskilda medborgares rätt att få insyn i beslut och beslutsprocesser. En regelbunden, samlad rapportering av svensk politik i EU och WTO är angelägen för att öka riksdagens inflytande och möjligheter till insyn i den svenska handelspolitiken.
Herr talman! De nuvarande internationella handelsavtalen återspeglar främst de utvecklade ländernas prioriteringar och är inriktade på ekonomisk tillväxt. Problematiken att vissa länder kan försöka vinna konkurrensfördelar genom att ha en obefintlig eller dålig lagstiftning för miljöskydd och arbetarskydd har inte uppmärksammats tillräckligt.
Tripsavtalet innebär att utvecklingsländernas immaterialrättsliga lagstiftning på kort sikt ska anpassas till i stort sett västerländsk standard. Ofta stämmer denna inte med vissa länders situation. Till exempel bor huvuddelen av världens fattiga på landet och är beroende av det lokala jordbruket för att få mat för dagen. Småbönders rätt att fritt använda delar av skörden till utsäde hotas av att företag tagit patent på växter och kräver ersättning för nytt utsäde. De undantag som Trips tillåter är svåra att få och att anpassa sig efter.
Sverige bör verka för att WTO-avtalen uttryckligen slår fast att utvecklingsländerna får möjlighet att skydda sin inhemska produktion av baslivsmedel för att kunna garantera nationell livsmedelssäkerhet.
Nya frivilliga initiativ som exempelvis OECD:s riktlinjer, FN:s Global Compact och svenska Globalt ansvar är inte tillräckliga för att komma till rätta med oansvariga företag. Därför anser vi att behovet av internationellt bindande regler för transnationella företag är oavvisligt. Det behövs bestämda riktlinjer och uppförandekoder.
När det gäller svenska exportkrediter behövs regler som gör det obligatoriskt att dessa föregås av miljöprövning. Reglerna bör ses över och förändras så att offentlig kredit- och garantigivning enbart ges till företag som följer grundläggande regler för arbetsrätt, barnkonventionen och mänskliga rättigheter.
Och så var det detta med tjänsteavtalet. Precis som vi hörde tidigare börjar detta se ut som en schweizerost. Det beror på att alla ser att tjänsteavtalet till sin utformning och det arbete som pågår inte fungerar. Alla länder vill ha sina specifika undantag. Tjänsteavtalet måste omarbetas totalt och utifrån andra sätt att se, så att man inte tar in saker och förändrar på ett sätt som länderna inte är överens om. Jag tror inte att det är rimligt att ha en schweizerost; jag tror att man måste ha en ost som håller för alla länders behov. Man måste undanta viktiga tjänster som vattenförsörjning, sjukvård och utbildning. Dessa ska inte ingå som några undantag utan inte alls finnas där. Detsamma gäller alkohol och läkemedel, vilka inte kan betraktas som vilka varor som helst.
Herr talman! Jag har i mitt anförande berört några viktiga frågor och har naturligtvis inte kunnat ta upp alla viktiga synpunkter och ställningstaganden. I det här sammanhanget vill dock Vänsterpartiet betona vikten av öppenhet och delaktighet i svensk handelspolitik och hur Sverige driver arbetet gentemot EU. Därför yrkar jag bifall till reservation 1 där vi begär att regeringen ska avge en årlig rapport till riksdagen om Sveriges ståndpunkter och Sveriges agerande inom handelspolitiken i EU och WTO samt i fråga om regionala handelsavtal.