Fru talman! Så är det inte. Det är priset som är avgörande för om det blir brytning eller inte. Det är priset som är helt avgörande.
Sedan tror jag att vi ska komma ihåg att vi har en statsminister som för inte så länge sedan var ute och sade: Det är logiskt att vi öppnar för uranbrytning i Sverige. Det är en logisk följd av vårt beslut när det gäller kärnkraft.
Jag förstår det sättet att resonera. Men det var inte det jag tänkte prata så mycket om.
Du, Johan Johansson, var uppe här och talade om att entreprenörskap ska växa underifrån. Staten ska inte lägga sig i så mycket. Jag vill bara påminna dig om att vi har haft ett gruvprogram tidigare här i Sverige som sträckte sig fram till 2010. Det pågick 2006-2010. Det var inget program som växte fram underifrån, men utvärderingar som Vinnova gjort visar att det var väldigt positivt. De företag som var med sade också att det var väldigt positivt.
Vi kan inte ha en regering som agerar åskådare från läktaren. Man sitter inte ens på avbytarbänken utan på åskådarläktaren när det gäller näringspolitik. Det är så det är. Vad gör regeringen? Du sade själv att vi inte kan ha en situation där vi har fly-in/fly-out, där gruvbrytningen inte kommer kommunerna till godo.
Hur ska vi lösa det? Vad har regeringen för förslag när det gäller till exempel bostadsbyggande? Eller vad har man för förslag när det gäller infrastrukturen uppe i Håksberg, Blötberget och Garpenberg? Ska vi öppna gruvor där? Eftersom regeringen inte avser att göra någonting undrar jag: Ska vi låta det ligga för fäfot i sådana fall? Vi ska ju inte och kan inte transportera detta på lastbil.
Regeringen måste givetvis agera. Man har en viktig roll om vi ska kunna utveckla vår gruvnäring.