Fru talman! Det har varit bra förut. Gruvnäringen har bidragit till Sveriges uppbyggnad på många olika sätt. Men man måste också ställa sig frågan: Varför har det blivit så bra? Då handlar det mycket om att politiken har funnits med från begynnelsen, näringen har funnits med från begynnelsen och samhällena har funnits med från begynnelsen. Där har man på ett betydligt enklare, snabbare och effektivare sätt kommit fram till lösningar som har varit bra för Sverige och för näringens tillväxt.
Jag tycker fortfarande att den ingång som regeringen nu har med sin mineralstrategi känns lite bakåtsyftande. Det kanske är därför den kallas strategi, för strategi är lite annorlunda än program. Det vi pratar om är ett program, och det handlar i mycket högre grad om att det ska vara framåtsyftande. Då ska man, vill jag upprepa, sitta tillsammans runt bordet, näringen, utbildningsanordnarna, kommunerna och facken, och där bolla frågor. När man gör det i ett sådant forum får man lösningar på en mängd problem, inte minst investeringsklimatet, och möjligheterna att hitta lösningarna blir betydligt bättre.
Det är det som är vår grej med bland annat de strategiprogram som vi pratar oss varma för. Det finns en anledning till att vi i vår skuggbudget i höst lägger 2 miljarder till just denna form av arbete och för att stärka näringslivet. 2 miljarder under loppet av fyra år är lite mer än den platta som ni nu lägger med 30 miljoner till SGU, medan politiken ska sitta på sidan om och titta på och inte vara medverkande.