Fru talman! Detta tricksande, där man inte ger besked om huruvida det kommer att brytas uran eller inte, gör ingen gladare. Att som Eva Flyborg redogöra för ett oklart regelverk ger fortfarande inget svar på om det kommer att brytas uran eller inte. Med dagens regelverk är det uppenbart att olika aktörer gör olika bedömningar om det kommer att brytas eller inte.
Det behövs en politisk riktning. Vi har hört centerpartister som säger att dagens regelverk garanterar att det inte kommer att brytas uran. Eva Flyborgs partiledare Jan Björklund sade nyligen i
Agenda
att dagens regelverk gör det möjligt att bryta uran. Regelverket i sig ger alltså ingen som helst klarhet.
Regelverket i dag reglerar bara om vi kommer till läget då ett företag vill bryta. Om man nöjer sig med det bortser man från hela den situation som vi har i dag, med alla de orter som lever under hotet om uranbrytning genom prospekteringen. Prospekteringen i sig leder till stora negativa konsekvenser för de bygderna. Att säga att det är acceptabelt innebär att många bygder inte når sin potential. Vad är det för landsbygdspolitik?
Att som Eva Flyborg påpeka att det finns uran i svensk mark ger ingen klarhet i frågan. Det är klart att det finns uran som kan komma upp när man provborrar eller bryter andra mineraler, men det är inte vad frågan handlar om. Det vi från rödgrön sida föreslår är att man inte ska få ange uran som det huvudämne man söker efter och avser att bryta. Det är det som spelar roll för de utländska företag som nu säger att de befinner sig i Sverige för att söka efter uran. Där skulle det förtjänas ett klargörande.
Uranbrytningen är ett skäl att bli kvitt kärnkraften som är smutsig från vaggan till graven. Jag vet att det är en mycket öm punkt för regeringen som säger att man accepterar ny kärnkraft men inte ger något besked om varifrån uranet ska komma. Ska vi fortsätta att importera det, eller ska vi bryta det i svensk mark?