Fru talman! Det är inga okända ämnen vi diskuterar i dag. Vi kan åtminstone börja med att konstatera att vi är överens om att inte vara överens i den här frågan. Jag tror att vi representerar motpolerna längst ut, och det är väl bra att vi kan mötas i en trevlig debatt.
Vad gäller lagstiftningen om att bryta uran har vi en säkerställd ordning för hur man ska göra vid en eventuell framtida brytning av uran. Det är ingen som har gjort det hittills, om vi bortser från det som skedde i Västergötland på 60-talet, och det finns inga ansökningar om att göra det nu heller.
Jag tycker att det är väldigt mycket spöken i Miljöpartiets syn som får råda. Ni är så fanatiskt emot allting som rör kärnkraften att även en framtida, fiktiv möjlighet att bryta ett visst ämne gör att ni skrämmer upp väldigt många människor, som kanske blir rädda. Jag vet inte om det är något överdrivet att så många är så rädda, för den bilden finns inte annat än när Miljöpartiet framför den.
Vi har tidigare pratat om att när man bryter till exempel REE, som behövs för mycket modern teknik, bland annat vindkraften, finns uranet där också. Uranet visar vägen till de sällsynta jordartsmetallerna. De finns naturligt ute i naturen. Det kan inte ens Miljöpartiet ändra på - det är som det är.
När man bryter andra mineraler kommer uranet med naturligt, och det gör det redan i dag. Ska vi då förbjuda all gruvnäring och brytning av alla mineraler? Man bryter vissa mängder uran redan i dag. Ska vi förbjuda gruvnäring eller inte? Svara på det i stället, Miljöpartiet!
När det gäller hotet om uranbrytningen tycker jag att Miljöpartiet verkligen visar upp sin blinda fläck. Är det någonting som har lett till folklig ilska och missnöje här i landet i dag är det vindkraftsutbyggnaden om någon.