Herr talman! Inga Berggren har frågat statsrådet
Lena Sommestad
1. om miljöministern avser att ta initiativ till ett
vindkraftsindustrimoratorium,
2. om miljöministern avser att ta initiativ till att
klargöra närboendes rättigheter vid vindkrafts-
industrietableringar, och
3. om miljöministern avser att ta initiativ till att ett
nationellt enhetligt regelverk med minimiregler
för respektavstånd till bostadshus och bullerni-
våer tas fram.
Ansvaret i Miljödepartementet är så fördelat att
det är jag som ska besvara interpellationen.
Vindkraften har stor potential i ett land som vårt,
som har långa havskuster. I den energipolitiska pro-
position som regeringen nyligen har lagt fram till
riksdagen föreslås ett nationellt planeringsmål för
vindkraften om 10 terawattimmar år 2015. Den nuva-
rande elproduktionen från vindkraftverk är knappt en
halv terawattimme per år.
I propositionen sägs också att det är angeläget att
med statlig medverkan initiera ett antal vindkrafts-
projekt för att utvärdera bl.a. olika miljöfrågor. Såda-
na studier är ett uttryck för den försiktighet som jag
menar bör prägla ett nyttjande av vindkraften i stor
skala. Med det är dock inte sagt att det inte går att
bygga några vindkraftverk alls innan sådana studier
är slutförda. Liksom hittills bör det gå att finna områ-
den, såväl på land som till havs, där etablering av
vindkraftverk inte skulle medföra någon oacceptabel
omgivningspåverkan. Om så är möjligt i det enskilda
fallet avgörs vid den tillståndsprövning som ska ske
enligt plan- och bygglagen och miljöbalken, varvid
miljökonsekvenserna redovisas. Mitt svar på Inga
Berggrens fråga om att ta initiativ till ett vindkrafts-
moratorium blir alltså nej.
Som Inga Berggren pekar på kan motsättningar
uppstå mellan ett intresse att bygga vindkraftverk och
de närboende. Avvägningar mellan olika intressen
görs vid tillståndsprövningen. I plan- och bygglagen
och miljöbalken finns bestämmelser till skydd för
människors hälsa och miljön. De rättigheter som
närboende till vindkraftsetableringar har är desamma
som gäller generellt för berörda enskilda vid prövning
av tillståndspliktiga verksamheter av olika slag.
Inga Berggren tar också upp frågan om minskade
fastighetsvärden till följd av etablering av vindkraft-
verk. I svaret på en tidigare fråga från Inga Berggen
redogjorde jag för miljöbalkens regler om ska-
deståndsansvar och om inlösen av fastigheter. Av det
svaret framgår att ansvaret för ekonomisk kompensa-
tion för förlust eller skada till följd av vindkraftsan-
läggningar är reglerat på ett sätt som måste bedömas
som tillfredsställande.
Till slut har vi Inga Berggrens fråga om ett natio-
nellt enhetligt regelverk med minimiregler för re-
spektavstånd till bostadshus och bullernivåer. Vad
som är ett lämpligt respektavstånd för vindkraftverk
kan inte anges generellt. Hur långt ett vindkraftverk
syns och hur ljud, skuggeffekter och andra störningar
breder ut sig är beroende av t.ex. terrängförhållande-
na. Vad som är lämpliga riktlinjer för lokalisering i
gotländska landskap, som Inga Berggren nämner, går
inte att direkt tillämpa i andra typer av landskap. Vad
som är viktigt är att det finns rättvisande metoder för
att beräkna utbredningen av olika effekter i skilda
landskapstyper.
I Boverkets Allmänna råd 1995:1 behandlas bl.a.
buller och säkerhetsavstånd. I samband med pågåen-
de arbete med att se över råden har utvecklats nya
modeller för hur ljud från vindkraftverk bör beräknas
i olika situationer. Detta, tillsammans med övriga
rekommendationer i de kommande råden från Bover-
ket, kommer att ge förbättrade möjligheter att klar-
lägga hur närboende skulle påverkas av en etablering
av vindkraftverk och bedöma vilka hänsynstaganden
som är erforderliga. Jag anser därför att några ytterli-
gare initiativ nu inte behöver tas.