Herr talman! Tack för svaret på min första fråga.
Det var i vart fall klart och tydligt. Nej till anstånd
med vindkraftsutbyggnad. Övriga frågor och problem
som jag tar upp i interpellationen avvisas, för statsrå-
det deklarerar att några initiativ inte behöver tas eller
förändringar göras. Det gör ministern sedan han ex-
plicit tillstått att erfarenheterna i Sverige är obefintli-
ga och att intressemotsättningar finns. Det beklagar
jag.
Det finns enligt min uppfattning fortfarande väl-
digt många frågetecken att räta ut. Min förhoppning
är trots allt att ministern är beredd att lyssna, diskute-
ra och ta intryck och därmed blir beredd att också
ompröva sin ståndpunkt. Regeringen kan trots allt
lägga till rätta där det blivit fel och kan också lägga
fram förslag om riktlinjer och regler som skulle un-
derlätta hanteringen av vindkraftsfrågan framöver.
I måndags och tisdags denna vecka besökte bo-
stadsutskottet Gotland. Programmet innehöll till väl-
digt stor del information om vindkraft. På ort och
ställe på Näsudden fick ledamöterna så uppleva loka-
lisering av vindkraftverk både på land och i vatten.
Där framkom mycket intressanta saker.
Mycket tydligt belystes de konflikter som uppstår
mellan målen god livsmiljö och livskvalitet i form av
natur- och kulturmiljö samt friluftsliv och turism å
ena sidan och målen att lokalisera och bygga vind-
kraftverk, med de störningar dessa ger i landskapsbil-
den och för boendemiljön, å den andra.
Själv har jag fört samtal med Länsstyrelsen i Skå-
ne, som just nu håller på med en regional handlings-
plan för vindkraft, och även tagit del av arbete som
Region Skåne genomför om processen vid vind-
kraftsetableringar. Båda instanserna har visat att det
finns problem vid behandlingen av tillståndsansök-
ningar, inte bara att olika lagstiftning tillämpas, mil-
jöbalken och plan- och bygglagen, utan också att
anläggningarnas effekt bestämmer vilken nivå, kom-
munen, länsstyrelsen eller regeringen, som ger till-
stånd. Därtill styr effekten på verket vilken subven-
tion man får. Även tydliga enhetliga regler och rikt-
linjer för buller och skuggor efterlyses. Ansvarsfrå-
gan vid s.k. generationsväxling behöver också utre-
das, säger man.
Jag menar att det borde vara den sammantagna
miljöpåverkan, inklusive den på människorna, som
ska styra tillståndsgivningen, och reglerna borde vara
desamma för tillståndsgivarna oavsett hur långt ifrån
de berörda man sitter.
Beträffande min tredje fråga påpekas att landska-
pet i Bohuslän skiljer sig från andra landskapstyper.
Det var klargörande att få veta. Då får man utgå från
dem som kan påverkas och bestämma hur mycket,
dvs. hur lite, de får besväras och göra reglerna däref-
ter. Detta menar jag är den obotfärdiges förhinder,
som det står i Skriften.
Med den erfarenhet och de synpunkter som bl.a.
framförts från Gotland undrar jag till slut: Är statsrå-
det beredd att med det här som bas ompröva sitt ställ-
ningstagande och trots allt ta initiativ till att förändra
och tydliggöra regelverket för vindkraft?