Herr talman! Det första som Chatrine Pålsson tar
upp är bristen på vissa läkarspecialister. Det är helt
klart ett problem. Riksdagen har gett ett uppdrag åt
Socialstyrelsen att ha en planering för detta. Sedan
vet vi alla att det tar fyra fem år att utbilda en specia-
list. Förhoppningsvis ser vi resultatet av det riksdags-
beslutet om ett antal år.
Anledningen, Chatrine Pålsson, till att jag tar upp
Stockholm är att det är ni själva som har talat om att i
Stockholm fungerar det, i Stockholm har man en
vårdgaranti, ingen patient behöver vänta. Sedan
kommer det tidningsartiklar som visar att man fak-
tiskt måste vänta på behandling i mycket allvarliga
fall i mer än 90 dagar i Stockholm. Då är det själv-
fallet angeläget att peka på att så är det, trots att man
går med ett gigantiskt underskott.
Chatrine Pålsson tror sig kunna göra en poäng av
att det skulle vara en skillnad mellan det Göran Pers-
son har uttalat om väntetider inom vården och det jag
uttalar. Jag är definitivt övertygad om det inte finns
någon sådan skillnad. I det läge vi nu är i där vi håller
på med att införa vården mera resurser är det naturligt
att en diskussion uppstår om att ställa krav på sjuk-
vården, vad den rimligtvis ska prestera. Det är svaret
på frågan om resurser till vården. Självfallet kan man
inte bara ösa på resurser till vården utan att samtidigt
ställa krav. Resurser måste paras med att man ställer
krav på prestationer.