Herr talman! Den här motionen kräver tre saker.
För det första kräver den att man ska utreda cancern
och dess orsaker. Det är någonting som i varje fall i
min värld är en renodlad forskningsuppgift. Massor
av svenska forskare sysslar med att studera frågan om
uppkomstmekanismerna bakom cancer. Om vi kan få
fram mera pengar till detta vore det väldigt bra, tyck-
er jag, men det är ingen utredningsfråga. Det är en
forskningsfråga.
För det andra kräver motionen att man ska utreda
de förebyggande åtgärderna. Jag råkade själv sitta i
Nationella folkhälsokommittén som hade i uppdrag
att titta på vilka åtgärder man kan föreslå för att för-
bättra förebyggandet av alla sjukdomstyper. Folkhäl-
sokommittén avlämnade sitt betänkande, och det
kommer en proposition till höstens riksdag.
För det tredje kräver man att man ska utreda be-
handlingarna i cancervården. I den delen som Elisa-
beth Fleetwood hänvisar till, och där hon tror sig ha
sett framsteg, pågår det ett arbete som syftar till att
titta på hur man eventuellt kan samordna en del av
den högspecialiserade vården i Sverige. Det är långt
ifrån all cancervård som är högspecialiserad. En hel
del cancervård är vardagssjukvård som utförs på varje
svenskt sjukhus. Men den del som kräver speciell
utrustning, speciell kompetens eller speciella arran-
gemang är högspecialiserad. Den delen kan möjligt-
vis bli föremål för utredning.
Det är problematiskt med en motion som kräver
att man ska utreda forskningsinsatserna, de förebyg-
gande insatserna och all behandling av en sjukdom i
en och samma utredning. Det är det som denna mo-
tion kräver. Det ena är en forskningsfråga. Det andra
är en folkhälsofråga. Det tredje är en sjukvårdsfråga.