Herr talman! Jag är inte överraskad, men det är lite tråkigt att Mikael Cederbratt inte ens använder tiden han har till sitt förfogande för att nämna någonting som han är beredd att göra. Han säger att vi kommer att prata om arbetskraftsinvandring. Det vet vi om. Det har ni gjort sedan ni tillträdde. Ni har inte pratat om papperslösa, gömda eller migration och flyktingpolitik. Ni har bara pratat om arbetskraftsinvandring.
Men min fråga var en annan, och jag tror att svaret är så hänsynslöst och rått som Mikael Cederbratt uttrycker det: Åk hem! Har ni fått nej, även i en rättsosäker asylprocess, ska ni inte vara kvar i landet.
Men varför kritiserade i så fall även Moderaterna Utlänningsnämnden så hårt som man trots allt i slutändan gjorde? Hur kan Mikael Cederbratt vara så nöjd med den nya ordningen där domstolar avgör fallen som andra instans om det inte var något problem med den tidigare? Vad är det som gör att Mikael Cederbratt inte har något positivt att säga till de tusentals människor som lever här i dag utan möjlighet att återvända? De har löner på 30-40 kronor i timmen. Barnen har ingen möjlighet att gå i skolan. De har ingen rätt till sjukvård. Den som har en medkänsla borde väl åtminstone, även om man motsätter sig en allmän amnesti, kunna medge att situationen skulle kunna förbättras när det gäller de sociala villkoren. Det handlar om rätten för barnen, som inte är skyldiga till någonting i sammanhanget, att gå i skolan, rätten för alla att få sjukvård och möjligheten att få hjälp att inte avlida om man drabbas av en olycka. Kan vi åtminstone hoppas på att Mikael Cederbratt, oberoende av amnestifrågan, är beredd att resonera om möjligheterna att människorna som lever här får hjälp när de blir sjuka och drabbas av olyckor och att barnen får chansen att gå i skolan?