Fru talman! Det hade varit enkelt att invända mot mycket av det Tobias Billström framförde. Avsaknaden av resonemang om hur man ska skapa lagliga vägar att söka asyl är skriande. Jag hade också mycket väl kunnat använda min tid till att kritisera beskrivningen av arbetskraftsinvandring som den enda positiva reform som kommer utan tillstymmelse till riskbedömning av de villkor som människor tvingas arbeta under. Kanske borde jag också säga någonting om den hårda attityd migrationsministern intar mot de papperslösa och gömda som lever sedan många år i Sverige - de som arbetar och städar för att vi andra ska kunna äta på hamburgerrestauranger eller sova på hotell utan att vi ens märker att de är där.
Men jag väljer att inte göra det. Jag ska i stället försöka att bjuda in migrationsministern till ett gemensamt initiativ. Det är ovanligt att jag gör det, för jag har sällan tilltro till att vi kan komma överens. Men jag tänkte ändå pröva.
I dag befinner sig 60 personer på Guantánamobasen. De är till och med av USA bedömda som oskyldiga, men de kan samtidigt inte återvända till sina hemländer. De kan inte heller enligt speciell terroristlagstiftning prövas för att ta reda på om det föreligger risk för att de drabbas av tortyr eller förföljelse om de återvänder.
I går röstade EU-parlamentet igenom ett förslag som innebär att EU och EU:s enskilda medlemsstater skulle kunna ta emot dessa personer. Min fråga till migrationsministern är: Skulle vi i Sveriges riksdag möjligen, över parti- och blockgränser, kunna hitta ett sätt att komma överens om att ge en signal, inte ett beslut förstås, men en signal om att det också vore möjligt för Sverige att ha den åsikten och att också ta emot personer som till och med av USA har betraktats som oskyldiga?