Fru talman! Vi har att diskutera ett betänkande
som rör livsmedelskontroll och genteknik. Livsmedel
är en fråga som vi diskuterar väldigt hett den här
tiden. I egenskap av ensamutredare har Gunnar Björk
lagt fram ett förslag om hur vi skall diskutera livsme-
delssituation och utveckla livsmedelsproduktion i vårt
land i framtiden. Det är en intressant utredning, och
en intressant debatt har satt i gång.
Jag hade förmånen att vara nere i Östergötland i
måndags och höra livsmedelsproducenter och primär-
producenter diskutera framtiden och hur vi skall kun-
na utveckla livsmedelssektorn. Livsmedelssektorn är
en framtidsbransch. Det säger utredaren och det säger
Göran Persson i sin regeringsförklaring. Att livsme-
delsfrågan har en central roll i hushållen vid köksbor-
det är väldigt viktigt. Därför är det viktigt att vi lyfter
fram den frågan ofta.
Många av de miljöfrågor som vi diskuterar avgörs
vid köksbordet. Det är vid köksbordet som vi fattar
beslutet vilka produkter vi skall köpa hem och sedan
förtära. Det är vid köksbordet som vi tar de miljöhän-
syn som vi skall ta i fråga om de produkter som vi
skall köpa hem och förtära. Det är då vi funderar på
hur Sveriges bönder har producerat dem, hur arbetet
har gått till i slakterier och i förädlingsindustrin, hur
Livsmedelsarbetarförbundets medlemmar nere på
Dafgård i Götene funderar när de skall göra sina por-
tionsförpackningar med kåldolmar. Det är då vi ser
resultaten av de kampanjer som LRF har gentemot
Sveriges bönder som nu kämpar för att nå till världens
renaste jordbruk. De är på god väg. Hans Jonsson i
Linköping kallade det i måndags för en ryggsäck som
man är beredd att bära. Jag förstår honom, för det är
naturligtvis den viktigaste frågan för honom och hans
producenter att se till att de kämpar mot riktningen att
ha Sveriges renaste produktion, både i primärproduk-
tionen och i förädlingssituationen.
Jag har läst LRF:s miljörprogram, och jag har läst
Svenska lantarbetarförbundets miljöprogram och även
Livsmedelsarbetarförbundets och Livsmedelsindustri-
ernas program. De är väldigt upplyftande och fram-
skjutna. Det är den viktigaste fråga, har jag förstått,
som man från dessa grupperingar skall driva. Precis
som Marie Wilén sade alldeles nyss är det i storstä-
derna som högutbildade kvinnor mer och mer har
efterlyst ekologiskt producerade produkter där man
tar miljöhänsyn. Man har sett att det är vid köksbordet
som besluten fattas. Det tycker vi är bra. Vi kommer
aldrig att kunna nå vidare med Agendaarbetet om vi
inte lyckas att få folk att ta sådana privata beslut när
man skall göra sina inköp. Själv köper jag inte en
limpa som åkt 40 mil på landsvägen innan den når till
Konsumbutiken i Katrineholm. Den får ligga kvar där.
Jag köper hellre en limpa i det lokala bageriet då jag
vet var bagaren har fått mjölet och annat. Det är vik-
tigt att man fortsätter att profilera sig på det sättet.
Marie Wilén ställde en fråga till mig alldeles nyss
om kontroll av ursprungsmärkningen av livsmedel.
Det har hänt mycket. Annika Åhnberg har drivit den
frågan hårt i EU och även i vårt land. Själv sitter jag i
Livsmedelskontrollutredningen. Mycket i den utred-
ningen pekar på att vi kommer att ha större ansvar
från kommunernas sida. Besluten kommer att fattas
närmare både primärproduktion och förädlingsin-
dustri. Vi kommer att lägga fram betänkandet någon
gång under april. Då kommer vi att se hur vi skall
finansiera den utökade livsmedelskontrollen och hur
vi skall jobba med dessa frågor på lokala plan. Vi ser
ut att kunna bli eniga om att Livsmedelsverkets status
som kontrollmyndighet kommer att minska något och
att kommunernas status kommer att öka. Det går åt
det hållet. Det är de lokala förutsättningarna som skall
belysas. Vi tror att det kommer att kunna fungera på
ett bra sätt.
Vi skall också komma ihåg hur viktigt det är att vi
låter konsumenterna få förutsättningar för att köpa
produkter som är ekologiskt odlade, visserligen något
dyrare. Sådan mjölk är något litet dyrare. Det var ett
led i det program som Centern och socialdemokratin
lade fram för ett par år sedan. Vi sänkte matmomsen.
Det var ett led för att få i gång den inhemska kon-
sumtionen. Det ger vid handen att förutsättningarna
för dem som har litet mindre hushållsbudget för att
kunna planera sina inköp på så sätt att de skall kunna
ta en större del av ansvaret för miljötillsynen.
Fungerande mat, som det kallas, diskuterade vi
mycket förra året vid den här tidpunkten, och vi har
funderat kring den mycket även i utskottet sedan dess.
Väldigt stor ödmjukhet skall man naturligtvis ha i den
här typen av frågor. Det är svåra och komplicerade
saker. Man skall naturligtvis inte kunna lura konsu-
menterna och säga att den och den filen är bra för det
och för det. Det är där gränsen mellan medicin och
livsmedel går. Sådana gränsdragningar måste vi vara
väldigt noggranna med och klara över. Därför hade vi
en stor utfrågning i utskottet där vi tog till oss de
kunskaper som finns inom livsmedelsindustrin, meje-
rinäringen, hos producenter, Livsmedelsverket och
Medicinalstyrelsen.
Vi fick en ordentlig diskussion, och framför allt
såg vi att det utkristalliserades en ordentlig diskussion
mellan Livsmedelsverket och Medicinalstyrelsen. Jag
upplevde och kände det så att de på något sätt fann
varandra. De fick klart för sig att gränslandet mellan
medicin och livsmedel inte är så väldigt stort som de
trodde innan. Den hearingen, tror jag, betydde väldigt
mycket för utvecklingen av den här typen av produk-
ter. Det är också en framtidsnäring. Vi ser att meje-
ribranschen kommer att kunna utveckla sina produk-
ter och nå nya grupper och på så sätt forska tillsam-
mans med universiten och förädla produkterna. Vi ser
att det finns ett behov av detta med tanke på männi-
skornas hälsa och högre kvalitet på den fungerande
maten.
När det gäller de genmodifierade produkterna lig-
ger vi i vårt land ganska långt fram i forskningen. Vi
har ett gott samarbete mellan SLU och Svalöv-
Weibull t.ex. som jag och Inge Carlsson besökte för
en tid sedan och fick se det lyckosamma arbete som
de gör tillsammans.
Men det är likadant där. Det är klart att många
människor är väldigt oroliga för vad detta är för nå-
gonting. Men det handlar om att vara ödmjuk och
försöka sätta sig in i vilken nytta mänskligheten kan
ha av genmodifierade produkter. Därför inrättades
Gentekniknämnden. Men det har också tillsatts en
parlamentarisk grupp som i den utredning som Gud-
run Lindvall nämnde skall titta på biotekniken som
helhet. Det är med ödmjukhet och god kunskap som
man skall kunna leda den utvecklingen vidare.
Man har också lagt ned en del forskning på novel
foods, dvs. nya livsmedel. Där har vi inte kommit lika
långt och inte hunnit diskutera så mycket. De kunska-
per och den utveckling och forskning som Sveriges
bönder, livsmedelsindustrin, Livsmedelsarbetareför-
bundets medlemmar, Lantarbetareförbundets med-
lemmar har nått när det gäller att höja kvaliteten på
maten skall naturligtvis användas när utvecklingen av
livsmedel fortsätter. På så vis skall vi kunna stryka ett
kraftigt streck under att livsmedelsindustrin och livs-
medelsutvecklingen kommer att bli en framtids-
bransch i Sverige. Det tror jag att vi tillsammans kan
åstadkomma med framsynt verksamhet även i framti-
den.
Jag vill också yrka bifall till hemställan i betän-
kandet och avslag på de motioner som har väckts i år.
Det pågår olika arbeten, och vi kommer att nå lycko-
samma resultat.