Fru talman! Jag tänkte säga några ord om två
miljöpartimotioner, en om margariner och en om
dricksvattenradon.
I livsmedelslagen 5 § beskrivs redlighetsprincipen
som ett krav på att livsmedel skall presenteras på ett
sådant sätt att konsumenten ges en riktig uppfattning
om alla egenskaper som konsumenten anser väsentli-
ga. Det kan t.ex. handla om hur livsmedlet är tillver-
kat och hur det har hanterats. Givetvis handlar det
också om ifall livsmedlet innehåller restsubstanser
och föroreningar, om det är färgat, om smakämnen
har tillsatts, om näringsämnen tagits bort, om livsmed-
let varit i kontakt med ämnen som kan anses olämpli-
ga och om det finns risker med att konsumera det.
Varje uppgift som kan vara av värde för konsumenten
måste redovisas. Det är konsumenten som i sista hand
skall avgöra om livsmedlet är värt priset helt enkelt.
Allmänheten har en någorlunda god bild av hur de
olika livsmedlen och livsmedelsråvarorna framställts
och vad de innehåller. Men när det gäller just marga-
riner och matoljor är skillnaden mellan vår föreställ-
ning och verkligheten stor och oacceptabel. Ingen
skulle väl kunna tänka sig att betrakta ett färgat och
smaksatt smågodis, framställt av kemiskt behandlade
varor, som ett fullgott livsmedel för våra barn. Unge-
fär så ser nämligen våra margariner ut.
Ända sedan 1800-talets början har avsikten med
margarinerna varit att efterlikna smörets egenskaper.
De naturliga egenskaperna utplånas och ersätts med
smörliknande egenskaper genom kemiska processer.
För att göra olivoljan gul krävs raffinering och be-
handling med lut, fosforsyra, blekning och deoderise-
ring. Smörsmaken får man genom raffinering och
tillsats av smakämne, lukten likaså. När det gäller
konsistensen tvingas man antingen härda med hjälp av
nickelspån och vätgas i härdningsreaktorer, där nya
syntetiska fettmolekyler bildas, eller genom att omest-
ra med hjälp av natriummetylat i omestringsreaktorer
som bildar nya syntetiska molekyler. Eftersom man
också vill ha smörets näringsämnen och vitaminer och
raffineringen har förstört många av dessa, tillsätts
t.ex. A- och D-vitaminer i efterhand.
Margariner som inte innehåller härdade fetter har i
stället omestrade. Margarinfetterna behandlas med
den ytterst reaktiva och hälsovådliga kemikalien nat-
riummetylat. Viktiga förändringar sker av fettmoleky-
len, där fettsyrorna placeras om. Detta kan vara riska-
belt för vår hälsa. Den ursprungliga positionen är
nämligen viktig t.ex. när det gäller näringsupptag. I
bröstmjölken sitter en viss fettsyra i ett visst läge.
Små barn bör inte äta omestrade fetter, enligt Åke
Bruce på Livsmedelsverket.
Till skillnad från annan livsmedelsindustri får mat-
fettsindustrin frakta sina råvaror i tankar som tidigare
innehållit kemikalier. Hos Livsmedelsverket finns en
lista som anger vilka kemikalier som tidigare får ha
fraktats i samma tankar. Bland dessa finns, hör och
häpna, bensinkolväten, aceton och andra lösningsme-
del.
Dessa uppgifter skall enligt redlighetsprincipen
delges allmänheten. Så är det, menar jag. Jag anser
också att omestringsprocessen måste finnas med i
innehållsdeklarationen. De omestrade fetterna måste
synas, precis som de härdade. Kunskaperna om effek-
terna är i dag för dåliga och självfallet måste försik-
tighetsprincipen gälla.
I utskottssvaret säger man att EU:s regler om
märkning helt enkelt inte tillåter något medlemsland
att införa vare sig strängare eller liberalare bestäm-
melser. Här sitter vi i EU-fällan, menar jag.
Jag yrkar därmed bifall till reservation 2.
Jag skall nu gå över till att tala litet grand om ra-
don i dricksvatten.
Radon i vatten från djupborrade brunnar är ett
jättestort hälsoproblem. Livsmedelsverket uppskattar
att det av 200 000 enskilda bergborrade brunnar för
permanentboende finns 86 000 brunnar som har en
radonhalt på 100-500 becquerel per liter, 18 000
brunnar som har 500-1 000 becquerel per liter och
7 800 som har mer än 1 000 becquerel per liter. Re-
geringens satsning av 60 miljoner kronor räcker inte
ens till häften av de brunnar som skulle behöva åtgär-
das.
Livsmedelsverkets gränsvärden för dricksvatten är
att det vid över 100 becquerel per liter vatten är tjän-
ligt med hälsomässig anmärkning. Vid över 1 000
becquerel är vattnet otjänligt. Bidrag till åtgärder kan
utgå med 50-100 % om värdet överstiger 100
becquerel per liter för kommunala vattentäkter. Men
vid enskild vattentäkt, som inte drivs av kommunen,
kan bidrag utgå med bara 50 % och först vid ett värde
på 1 000 becquerel per liter.
Tål kanske människor med enskilda vattentäkter
mer radon än människor som får sitt dricksvatten från
kommunalt drivna vattentäkter? Nej, givetvis inte, för
detta är inkonsekvent och ger, enligt min mening, fel
signal. Det finns dessutom inget krav på auktoriserat
laboratorium eller krav på mätning av halten radon
efter installerad radonavskiljare. Man kan undra var-
för. En mindre radonavskiljare för radonhalter upp till
högst 1 200 becquerel per liter, som renar ned till
under 100 becquerel per liter, kostar med installation
omkring 18 000 kronor. Det är svårt för många barn-
familjer att klara av en sådan utgift. Vattenradonet hör
också ofta samman med luftradon från husgrunden,
vilket gör saken än mer allvarlig. Det handlar om ett
växande, exploderande folkhälsoproblem, om barnens
framtida hälsa. Har vi egentligen råd att inte prioritera
barnen?
Vi i Miljöpartiet anser att målet skall vara ett
hundraprocentigt bidrag för sanering av radon i
dricksvatten. Bidraget skall utgå till enskilda vatten-
täkter. Miljö- och hälsoskyddskontoret skall kunna
utföra analyserna gratis eller till ett mycket lågt pris. I
dag har kommunerna skyldighet att se till att halten
inte överstiger 100 becquerel per liter i kommunalt
vatten när det når konsumenterna. Mellan regeringen
och Svenska Kommunförbundet finns en överens-
kommelse om finansiering för att täcka kommunernas
kostnader. Nu kan kommunerna också inom de lokala
investeringsprogrammen för ekologisk hållbarhet - de
5,4 miljarderna - ansöka om pengar. En lösning vore
kanske att inom just detta anslag prioritera de enskil-
da brunnsägarna, därför att liv är liv, fru talman, oav-
sett om ansvaret är kommunalt eller enskilt.
Jag yrkar bifall till reservation nr 4.