Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · föredragning av utskottsärende med eventuell debatt

Internationell hållbar utveckling

CHRISTER WINBÄCK (FP), 2012-04-18 (riksmöte 2011/12).

Kort sagt

CHRISTER WINBÄCK (FP) talade i riksdagens föredragning av utskottsärende med eventuell debatt den 2012-04-18 om Internationell hållbar utveckling. Anförandet är 701 ord (cirka 4 min läsning). Det är inlägg 13 av 28 i debatten.

Källa: riksdagens protokoll · Period: 2012-04-18, riksmötet 2011/12

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar · Debatterat dokument: Betänkande 2011/12:UU12 Internationell hållbar utveckling

Fru talman! Klimat är vad vi förväntar oss, väder är vad vi får. Så har någon definierat det område som vi talar om i dag.

Jag blev särskilt inspirerad av socialdemokraten Désirée Liljevalls pilska grodor som på olika sätt riskerar utrotning när klimatet förändras. Naturligtvis är detta viktiga frågor.

Temperaturen stiger, och tvågradersmålet är på allas läppar. Två grader hit eller dit, vad gör det för skillnad? Det är en fråga som är viktig att besvara.

Jag tänker på ett annat gradtal, nämligen 78 grader nord och 11,5 grader öst. Där ligger Ny-Ålesund i den norra delen av Spetsbergen på Svalbard. Det är troligen världens nordligaste samhälle och en forskningsstation där vetenskapligt arbete bedrivs inom miljö- och klimatområdet.

Jag besökte tillsammans med Nordiska rådet Longyearbyen och Ny-Ålesund på Svalbard under en resa för några år sedan. Många nationers forskningsprojekt presenterades under dessa dagar. Ballonger släpptes ut och satellitstyrningar av väder- och klimatsatelliter visades. Jag vet också att man planerade för den stora genbanken för växter och frön, som öppnades där för några år sedan.

Några upplevelser har jag med mig därifrån. Man ville visa en del av de verkningar människans härjningar har på klimatet. Vi såg bland annat en glaciär som kalvade, ett intressant skådespel. Vi fick en inblick i många av de forskningsprojekt som pågick och även ambitionen från forskningsstationen att det egna fotavtrycket skulle bli så litet som möjligt. Sortering av de egna soporna skedde i 28 fraktioner. Det var intressant. Det skulle bli trångt under diskbänken hemma om man skulle försöka sig på det. Men det är viktigt, och man ville som sagt undvika alla typer av antropogena faktorer så långt som det någonsin var möjligt.

Att lära sig leva med naturen låter vackert, men vad innebär det? Ingen vill leva utan el - inte här i alla fall - utan transportmöjligheter och utan en ekonomi och tillväxt som tillåter att man tar sig till arbetet, äter sig mätt och slipper frysa. För att få en hållbar tillväxt krävs mycket. Fattigdomsbekämpning, demokrati och stabila institutioner är några av nyckelbegreppen.

Det finns mycket vi kan göra i både stort och smått. Earth Hour, som inföll för några veckor sedan, är ett exempel på hur människor medvetet världen över vill visa sin solidaritet i kampen för klimatet. På det övergripande planet hoppas vi alla på Riomötet senare i år. Resultaten av tidigare toppmöten på området har varit blandade, med tonvikt på svaga. Dock var bilden av statschefer med uppkavlade ärmar i Köpenhamn ändå ett budskap att man började förstå att man behövde arbeta mer tillsammans.

Nu förväntar vi oss mer. Det kräver politisk vilja och ett förnyat engagemang från stater, framför allt sådana som kanske inte varit i topp på området tidigare. Det kräver en utvärdering av vad som lovats, gjorts och fungerat. FN, som organiserar konferensen, behöver ges möjlighet att fortsätta arbetet. Det behövs muskler som ger FN de mandat och den styrka som måste till i dess institutioner för att man med framgång ska kunna gå vidare.

Frågorna är gränsöverskridande. Vi måste arbeta tillsammans. Därför är det illavarslande att några av de nationer som har störst utsläpp inte deltar mer aktivt i samarbetet eller ställer upp på Kyotoavtal och post-Kyotoavtal. Riksdagen har många gånger diskuterat klimat- och miljöfrågor och kommer att fortsätta att göra så, långt efter att vi i dag lämnat dess kammare. Men det är nu som vi har chansen att sätta avtryck.

Utskottet var nyligen på långresa i flera av länderna i Sydamerika - Riokonferensen hålls av naturliga skäl i Rio. Klimat- och miljöfrågorna var på tapeten i många av delegationerna. Min upplevelse från mötet med ansvariga i Colombia var att det fanns ett stort intresse och ett långt gånget arbete runt de frågor som skulle tas till diskussion.

Utmaningarna är många: att säkra biologisk mångfald, att gradvis genomföra en utfasning av fossila bränslen och att stimulera individers beteende till klimatsmarta lösningar och val. En färdplan inför framtiden för klimat- och miljöfrågor är i högsta grad något angeläget. Millenniemålen för halverad fattigdom etcetera är tydliga, enkla att förstå och lätta att ställa upp på. Låt oss se till att miljömålen för minskad klimatpåverkan blir lika tydliga! Låt Rio + 20 bli ett avstamp för detta!

Debatten

Sökningen gäller bara de rader som redan hämtats. Använd filtren för att begränsa hela datamängden.

Hämtad sida: 28

28 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.