Fru talman! Jag tackar Bodil Ceballos för frågan vad gäller rättigheter för natur och växter. Jag är inte så påläst att jag kan ge något bra svar i den delen. Men självfallet är det intressant att diskutera olika alternativ och förslag, så jag ska med glädje ta del av just denna del och sätta mig in i vad den innebär. Jag har svårt att visualisera vad det för närvarande skulle innebära för oss här i Sverige eller västvärlden, men det är som sagt självklart att det alltid är intressant att diskutera.
Däremot måste jag säga emot när det gäller dels de länder som i dag släpper ut mycket, dels de som är på väg att bli riktigt stora utsläppare. Det handlar om att få dem att förstå att de måste ändra attityd och komma överens. Oavsett om vi sedan kallar det kommission eller något annat är den typ av toppmöten som vi anordnar inom FN:s ram i Rio, Köpenhamn eller Mexiko till för att kunna resonera och diskutera och försöka få dessa länder att förstå och också inordna sig i någon form av regelverk. Det tar tid, men man måste ånyo försöka. Vi kan inte ge upp den delen. Vi kan inte sätta bindande regler för och ställa krav på andra nationer, utan det måste ske i en gemensam kontext.
Jag tror att det är viktigt att kunna visa på att det finns teknikmöjligheter. Sverige ligger långt framme inom en del miljöteknikområden. Vi kan exportera och se till att ge know-how till länder som tar emot det och ser till att använda det.
Detta är en viktig fråga som vi måste fortsätta att diskutera. Jag tror att den typ av konferenser vi har i Rio ändå är ett av många avstamp för att komma små, små steg vidare. Jag tror inte att man ska förvänta sig underverk på någon av dem, men det är viktigt att känna att vi tar en bit i taget och att vi kommer att gå vidare. Jag tror att droppen urholkar stenen, så i det här fallet är jag övertygad om att de här länderna pö om pö ändå sakta kommer att förstå vad det innebär att inte inordna sig i ett gemensamt regelverk för klimatets bästa.