Fru talman! Världen är inte rättvis. Klyftorna är stora mellan länder i nord och syd, mellan fattiga och rika, mellan kvinnor och män. Konsekvenserna av klimatförändringarna bidrar nu till att öka klyftorna mellan framför allt länder i nord och syd.
Klimatförändringarna är ett stort och växande hot mot utvecklingsländer och ett enormt hinder för fattigdomsbekämpning. Enligt millenniemål 7 som behandlar miljö- och klimatfrågor ska andelen människor som saknar tillgång till rent dricksvatten och sanitet ha halverats till 2015, och principerna om hållbar utveckling ska ha integrerats i alla länders politik.
Enligt FN:s klimatpanel är det de fattiga länderna i syd som kommer att drabbas värst när effekterna av klimatpåverkan blir tydligare, och som vi hörde Désirée Liljevall beskriva levande får redan nu klimatförändringarna dramatiska och mycket omfattande konsekvenser i många utvecklingsländer. Om inte alla tar sitt ansvar kommer konsekvenserna för syd att bli enorma.
Världen skulle dock kunna se annorlunda ut. Det finns tillräckligt med pengar och resurser för att åstadkomma en utveckling som är ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbar. Men i stället för en rättvis fördelning hamnar merparten av världens resurser fortfarande hos den rika delen av världen.
Vänsterpartiet menar att hållbar utveckling och fattigdomsbekämpning kräver åtgärder på en rad områden: skuldavskrivningar, en klimatpolitik där de rika länderna och de multinationella företagen tar sitt ansvar, ett stärkt regelverk för vapenhandel, en reformering av IMF och Världsbanken, tydligare globala regler för utländska investeringar och rättvisa handelsregler. I grunden anser vi att det krävs en ny ekonomisk ordning med en tydlig omfördelning av makt och resurser från nord till syd.
Fru talman! Vänsterpartiet strävar efter klimaträttvisa. Med det menar vi att vi tittar specifikt på klimatförändringarna utifrån ett rättviseperspektiv och på vem som påverkar och vem som drabbas av klimatförändringarna. Situationen i världen i dag kan betecknas som djupt orättvis utifrån ett klimaträttviseperspektiv. Världens rika människor har orsakat klimatförändringarna och har fortfarande störst påverkan på klimatet. De som drabbas är däremot världens fattiga.
Utifrån ett klimaträttviseperspektiv är det de rika länderna som har det historiska ansvaret för klimatförändringarna och som nu även har det största ansvaret för att minska sina utsläpp.
Fru talman! Ska vi möta klimatkrisen behövs därför nya medel. Vi kan inte låta arbetet med att möta och förebygga klimatförändringarna ske på bekostnad av viktiga insatser för minskad fattigdom, jämställdhet och så vidare. Den svenska regeringen har hitintills valt att finansiera stora delar av sina klimatinsatser i utvecklingsländerna med bistånd.
När biståndsmedel används för klimatåtgärder straffas världens fattiga dubbelt, först genom att drabbas av klimatförändringar de inte gett upphov till och sedan genom uteblivet bistånd.
Mer än en tredjedel av regeringens klimatåtgärder görs genom uppköp av billiga utsläppskrediter i andra länder. Dessutom har den borgerliga regeringen drivit denna politik på EU-nivå och underminerat EU:s klimat- och energipaket till att tillåta stora uppköp av utsläppskrediter i stället för investeringar på hemmaplan.
Vänsterpartiet är starkt kritiskt till detta. Vi vill se ett ökat svenskt fokus på klimatbistånd, men tvärtemot regeringen vill vi genomföra en stor satsning på ett klimatbistånd som ligger utöver enprocentsmålet. På så vis undandrar vi inte resurser från andra viktiga områden.
Dessutom bör Sverige verka för att internationella institutioner för klimatfinansiering underställs FN och inte Världsbanken för att säkerställa demokratisk styrning.
Fru talman! Världen är inte rättvis, och jordens resurser är begränsade. En strävan efter hållbar utveckling måste därför alltid innehålla en tydlig förståelse för hur maktperspektiven samverkar i alla tre dimensionerna: den ekologiska, den ekonomiska och den sociala.
Det är helt enkelt inte möjligt att åstadkomma hållbar utveckling om vi fortsätter att konsumera i samma takt som nu i nord på bekostnad av miljöutrymme och arbetskraft i syd. Vi vet alla att det är så. När vi står i varuhuset med ett paket plastgalgar i handen till ett pris som omöjligt kan täcka både råvara och arbetskraft inser vi att något inte stämmer.
Individuella beslut kan i viss mån påverka i vilken grad man lever hållbart eller inte, men om vi ska kunna vända den negativa klimatpåverkan och bekämpa ojämlikheten i världen krävs mer än individuella ställningstaganden i affären. För att åstadkomma förändring krävs verkliga politiska lösningar.
I det särskilda yttrandet från S, MP och V lyfts några av de frågor som måste upp på agendan för att åstadkomma en sådan förändring. Det handlar framför allt om hur Sverige kan medverka till att utveckla och skärpa ambitionerna kring Rio + 20. Yttrandet lyfter fram tre delar.
För det första handlar det om internationellt arbete för att synliggöra ojämlika makt- och resursförhållanden. Ekologiskt fotavtryck är ett exempel på ett sätt att synliggöra hur de ekologiska, sociala och ekonomiska resurserna fördelas, samverkar och används.
För det andra handlar det om ett ökat internationellt samarbete för kunskapsökning och förvaltning. Här är forskningsfältet för grön ekonomi viktigt att utveckla för att hitta verktyg att driva ekonomiskt och socialt hållbar utveckling vidare. Dessutom kan nämnas utvecklingen av havsförvaltning för att ta till vara de marina resurserna på ett jämlikt och hållbart sätt.
För det tredje handlar det om internationella förändringar för att minska den sneda fördelningen av makt och resurser mellan nord och syd. Här är ett arbete mot handelshinder mot utvecklingsländerna avgörande liksom ett ökat fokus på mänskliga rättigheter och ekologisk bärkraft. På samma sätt kan krav från till exempel Världsbanken på fattiga länder inte tillåtas att fortsätta öka den ojämlika fördelningen av resurser inom landet. Ett exempel är kraven på privatisering av vatten för att få lån.
Fru talman! Världen är inte rättvis. Vi kan välja att fortsätta öka de sociala, ekologiska och ekonomiska klyftorna, eller så kan vi välja en kraftfull politik för hållbar utveckling. Valet borde vara mycket enkelt.
Med detta yrkar jag bifall till reservation 1.