Herr talman! Kristdemokraternas grundsyn utgår
från en värdegrund förenlig med kristen tradition och
västerländsk humanism, vilket innebär att varje män-
niska är unik och har ett absolut värde. Hon besitter
därtill en förmåga att utvecklas i gemenskap med
andra människor, och det är i relationerna med andra
som vi växer, utvecklas och mognar. De värden man
väljer som grund för politiken måste kunna ge en
helhetsbild av människan - hennes värde, förutsätt-
ningar, behov och uppgift.
Alla människor ska i vardagslivet kunna ta sina
möjligheter i anspråk. Det är särskilt viktigt att lyssna
till just de människor som har svårt att göra sin röst
hörd i samhällsdebatten, de som inte orkar eller har
förmåga ett protestera eller engagera sig.
Herr talman! Vi debatterar i dag betänkandet Ele-
ver med funktionshinder. De 44 motionsyrkandena
handlar om återinförande av specialskolan som skol-
form för synskadade respektive gravt språkstörda
barn, omprövning av beslutet att avveckla de fasta
skoldelarna vid Ekeskolan i Örebro och Hällsbosko-
lan i Sigtuna, stöd för elever med funktionshinder i
den kommunala skolan, teckenspråkslärare för barn
med grav hörselskada, föräldrainflytande över ut-
vecklingsstörda barns skolgång och funktionshindra-
de barns möjligheter att välja skola.
Sin vana trogen väljer majoriteten i utskottet att
avstyrka alla motionsyrkanden. Majoriteten väljer att
ta på sig skygglapparna och köra sin låtgåpolitik.
Herr talman! Alla människor har rätt till utbild-
ning. Det är samhällets skyldighet att erbjuda utbild-
ning anpassad till varje enskild människas behov.
Tyvärr finns det en tendens i vårt samhälle att ut-
vecklingsstörda blir en andra klassens medborgare.
Deras behov tillgodoses inte i samma utsträckning
som de människors behov som inte är utvecklings-
störda. Genom att förneka de utvecklingsstörda denna
rätt diskrimineras samhällets svagaste grupp. Det kan
vi kristdemokrater aldrig acceptera.
Herr talman! För någon månad sedan fick jag ett
brev från en funktionshindrad elev i en svensk skola.
Brevet var skrivet med stor omsorg - ett brev som
säkert tagit lång tid att skriva. Anna berättar i brevet
att hon är funktionshindrad. Hon bor hemma tillsam-
mans med sina föräldrar.
Anna går i en vanlig kommunal skola på hemor-
ten. Hon har sin egen skolbänk, visserligen i ett hörn
av klassrummet, lite avskilt från de andra eleverna,
men ändå. Anna, som är elva år, känner sig ofta över-
given och ensam. Ingen har riktigt tid med henne.
Anna är dessutom den enda funktionshindrade på sin
skola. Hon skriver i sitt brev att hon inte blir mobbad,
men att hon väldigt gärna skulle vilja ha en kompis,
en kamrat som är som hon och som har samma intres-
sen. Anna känner sig ensam.
De funktionshindrades skolgång ska så långt som
det är möjligt integreras i skolan på hemorten. Princi-
piellt delar kristdemokraterna detta synsätt. Strikt
ansvarsmässigt är det varje kommuns uppgift att
ansvara för att alla kommuninvånares primära behov
tillgodoses, oavsett förutsättningar och ålder. Men,
herr talman, frågan är mycket mer komplex än så.
Många kommuner ute i landet har svårt att leva
upp till kravet på att integrera de funktionshindrade i
skolan och ge dem en meningsfull tillvaro och en god
utbildning. Fallet med elvaåriga Anna är inte unikt,
utan flera rapporter pekar på att samma förhållande
råder i många kommuner.
Säkert har vi alla - åtminstone de flesta av oss i
utbildningsutskottet - läst Åsa Pehrssons utredning
Så fungerar den integrerade skolan från somma-
ren/hösten 2000. Många kommuner har varken eko-
nomiska eller personella resurser att ge funktions-
hindrade en god utbildning och den stimulans som de
behöver för att få utvecklas utifrån sina möjligheter.
Den kommunala kompetensen behöver förstärkas
när det gäller undervisning av barn med funktions-
hinder. Detta gäller inte minst tillgången på tecken-
språkslärare och teckenspråkskunnig personal i sko-
lan för att tillgodose behovet hos barn med grava
hörselskador.
Men vi får inte glömma bort att det finns barn
med multifunktionshinder som kräver specialhjälp-
medel och personal med specialkompetens. Deras
behov kan den enskilda kommunen inte klara. Därför
är det viktigt att specialskolor finns att tillgå. Själv-
klart ska den funktionshindrade eleven och dennes
vårdnadshavare själva ha rätten att välja specialskola.
Kristdemokraterna anser att beslutet om att av-
veckla de fasta skoldelarna på Ekeskolan i Örebro
och Hällsboskolan i Sigtuna var ett stort misstag. Vi
motsatte oss det beslutet, och vi anser att det måste
omprövas. Visstidsvistelse på ett resurscenter tillgo-
doser inte de funktionshindrades behov.
Kristdemokraterna har i sin budgetmotion avsatt
medel för att de fasta skoldelarna på Ekeskolan och
Hällsboskolan åter kan öppnas.
Herr talman! I januari månad 1996 inleddes en
försöksverksamhet med ökat föräldrainflytande över
utvecklingsstörda barns skolgång. Det handlar om
barn som inte kan nå upp till grundskolans kun-
skapsmål, därför att de utvecklingsstörda inte får tas
emot i särskolan utan vårdnadshavarens medgivande.
Under förra året beslutade riksdagen att förlänga
försöksverksamheten till utgången av juni månad år
2005. Kristdemokraterna ansåg då - liksom vi anser
också nu - att det ska vara självklart att för placering
i särskola ska vårdnadshavarens medgivande krävas.
Frågan behöver, enligt vår mening, inte längre be-
redas, utan försöksverksamheten bör permanentas.
Det måste vara vårdnadshavarens självklara rätt att ha
ett reellt inflytande över sitt barns skolgång.
Herr talman! Självklart står jag bakom alla yrkan-
den som kristdemokraterna finns med på, men jag
nöjer mig för tids vinnande med att yrka bifall till
reservation 1 under punkt 2.