Fru talman! Det verkar som att Erling Wälivaara
har tappat själva grundprincipen för hela förändring-
en. Den utgår ju från att vi vill öka möjligheten för
kommunerna att ta det här ansvaret. Om en kommun
säger att den har svårigheter att klara av detta så tyck-
er jag att det visar att den kommunen också har ett
ansvar. Då får vi på bästa sätt tillsammans, genom de
resurser som den nya stödorganisationen, det special-
pedagogiska institutet, har ge alla elever möjlighet till
en förbättrad totalsituation. Jag tror att det är viktigt.
När jag står här så pratar jag inte bara om skolan.
Skolan är en del av livet. Men för mig är det viktigt
att klara av att få en bra lösning både vad gäller möj-
ligheten att bo hemma med en bra social situation för
barnet och en så bra skolsituation som möjligt.
Jag kan inte acceptera att man för att få tillgång
till en bättre pedagogisk verksamhet måste avstå från
en annan rättighet, nämligen rättigheten att bo hem-
ma.
Specialskolorna vänder sig trots allt bara till en
bråkdel av de elever som vi pratar om här i dag -
elever med funktionshinder. I den personkretsen har
vi de allra flesta ute i kommunerna i dag. Min häls-
ning till de kommunerna är att vi ska ställa upp och
ge er möjligheterna att utveckla och lösa detta på
hemmaplan.