Herr talman! Jag tyckte att jag ägnade en ganska
stor del av mitt anförande till att förklara varför vi
hade ändrat oss, Dan Ericsson. Det har inte varit helt
enkelt att göra det. Det är en svår avvägning. Jag har
påtalat det flera gånger. Det man kan göra är att för-
söka ta till sig så många argument som möjligt och
lyssna till så många uppfattningar som möjligt och
försöka bilda sig en egen uppfattning.
Vilka partier som sedan väljer att stödja den upp-
fattningen är det inte i Vänsterpartiets sak att avgöra.
I detta fall är det Centerpartiet, Socialdemokraterna
och Vänsterpartiet som har gemensam uppfattning.
Det är bra att det har blivit en majoritet för den mo-
dell som vi har fastnat för.
När det gäller den lagstiftning vi har i dag kan jag
säga att småviltsjakten innefattas i jaktvårdsområ-
deslagstiftningen. Den utredning som utredde det
stärkta egendomsskyddet konstaterade att då gällande
lagstiftning inte innebar någon inskränkning i det
allmännas rätt. Det innebär att vi inte har gjort någon
förändring. Samma sak gäller när denna lag träder i
kraft som i dag. Då kan man inte heller säga att det
har skett en uttunning.
Nu har jag inte med mig Lagrådets yttrande, men
man säger på ett annat ställe i yttrandet att man inte
vill lägga sig i politiska överväganden. Man pratar
också om att Europarådskonventionen på många håll
tycks innebära ett svagare skydd för det allmännas
intresse än svensk lagstiftning. Jag kan gärna peka ut
det vid ett senare tillfälle, när jag har papperen fram-
för mig.
Jag vill i alla fall hävda att man kan läsa Lagrå-
dets yttrande utifrån vad man vill läsa in i det. Jag
hävdar att Lagrådet tydligt säger att gällande lagstift-
ning inte är oförenlig med det stärkta egendomsskyd-
det. Det beslut vi ska fatta är mer av politisk natur.