Herr talman! I dagens betänkande från miljö- och
jordbruksutskottet behandlas dels en jaktproposition,
dels fristående motioner från allmänna motionstiden.
Från kristdemokraternas sida har vi välkomnat
flera av de förslag som presenterades i propositionen
Jaktens villkor. Vi har sett dem som steg i rätt rikt-
ning. Det handlar om ett stärkande av äganderätten
och möjligheterna för enskilda att lämna tvingande
jaktvårdsområden. Det handlar om att myndighets-
utövning inom jaktområdet flyttas just till en myn-
dighet. Till dels handlar det också om ökad jämlikhet
mellan jägarorganisationerna, även om man i den
delen inte gått hela vägen.
Propositionen bygger i allt väsentligt på den stat-
liga utredningen om jaktens villkor. Redan när utred-
ningen presenterades för tre år sedan signalerade vi
från kristdemokraternas sida att den inriktning som
där redovisades hade vårt partis stöd. Det är ändå med
viss förvåning som vi har konstaterat att det har tagit
orimligt lång tid för regeringen att skriva denna pro-
position, även om resultatet har blivit relativt bra.
På ett antal punkter har vi dock invändningar och
också behov av förtydliganden. Trots att propositio-
nen tar steg i rätt riktning för att stärka äganderätten
och den enskildes möjligheter i de nya viltvårdsom-
rådena, finns ännu en del övrigt att önska. I samband
med skrivningarna om tvångsanslutning för samord-
ning av viltvården står det bl.a.: Kraven gäller oavsett
om fastighetsägarna är överens om att bilda området
eller inte.
Herr talman! Den typen av formuleringar och syn-
sätt hör inte hemma i en modern rättsstat. Utgångs-
punkten bör i stället vara att det är på frivillig grund
som man sluter sig samman för att samordna viltvår-
den. Om man sedan finner skäl för tvingande om-
ständigheter, ska det alltid vara ett undantag med
särskild argumentation för detta.
Dessvärre, herr talman, har nu också en utskotts-
majoritet bestående av Centerpartiet, Vänsterpartiet
och Socialdemokraterna kört över såväl regeringen
som Lagrådet på en viktig punkt. Utskottsmajoriteten
anser det vara ett stort, allmänt intresse av fortsatta
tvångsåtgärder och åsidosättande av äganderätten vad
gäller småvilt - låt kalla det harjakt. Detta är för mig
obegripligt. Likadant tycker nog övriga partier i ut-
skottet, som faktiskt i denna del står bakom regering-
ens förslag.
När utskottsmajoriteten nu sätter ut äganderätten
på ett sluttande plan, innebär det i första hand två
risker: Risk för bakslag i domstolar, vilket kanske
inte är en risk utan en möjlighet sett utifrån majorite-
tens synpunkt, men också en risk för fortsatt uttun-
ning av äganderätten. Vad vinns med detta? Varför
tar majoriteten dessa risker? Jag hoppas att vi ska få
ett svar i denna debatt från majoritetspartierna Soci-
aldemokraterna, Vänstern och Centern på varför ni
gör på detta vis.
Herr talman! Det är bra att majoritetskravet för att
bilda ett viltvårdsområde höjs. Principiellt borde det
dock vara så att man ska vara överens för att ett om-
råde ska kunna bildas. Efter att den föreslagna för-
ändringen nu behandlats här i riksdagen, bör rege-
ringen genom utredningsförfarande undersöka förut-
sättningarna att ta steget fullt ut och ge äganderätten
dess ursprungliga innebörd, dvs. att det ska vara fri-
villigt att bilda viltvårdsområden och deltagarna ska
vara överens.
Den föreslagna tidsfristen för när ett viltvårdsom-
råde får upplösas är också det ett steg i rätt riktning
men inte tillräckligt. Det finns ingen anledning att ha
en tidsfrist på tre år i detta sammanhang. Det ska vara
möjligt att upplösa en viltvårdsförening utan att nå-
gon tidsfrist inväntas, med beaktande av normala
föreningsrättsliga regler. Det är i alla fall uppfattning-
en från kristdemokraternas sida.
I fråga om att utesluta en fastighet om fastighets-
ägaren och viltvårdsföreningen är överens har propo-
sitionen frångått utredningsförslaget. På denna punkt
anser vi det nödvändigt att uteslutning ska kunna ske
om alla är överens.
Utan tvekan utför Svenska Jägareförbundet stora
insatser för viltvården. Samtidigt arbetar även Jägar-
nas Riksförbund med viltvårdsfrågor av liknande
karaktär. Detta förhållande framgår också av olika
beslut av regering och riksdag under lång tid, där det
genomgående anges att uppdrag och arbetsuppgifter
inom jakten och viltvården ska handhas gemensamt
av de båda jägarorganisationerna.
Formuleringen att Svenska Järgareförbundet ska
ha ett allmänt uppdrag och ett huvudansvar för delar
av viltvården och jakten kommer att medföra tolk-
ningsproblem i olika avseenden. I denna del vore det
bättre om man betonade samverkan mellan Svenska
Jägareförbundet och Jägarnas Riksförbund. Dessa
organisationer bör gemensamt ansvara för utbildning
och information om viltvård och jakt. För denna
verksamhet bör också, som propositionen anger, ett
årligt bidrag utgå, lämpligen i form av ett rejält
grundbidrag och utöver det ett medlemsbaserat bi-
drag.
I övrigt, herr talman, behandlar betänkandet fri-
stående motioner från allmänna motionstiden, vilket
också leder till tillkännagivanden från utskottets sida.
Jag återkommer till dessa.
Vi kristdemokrater hade en motion också om äl-
gjakten. Vad gäller älgjakten kvarstår kristdemokra-
ternas syn att man ska värna rätten att fälla vuxen älg
och att de med mindre marker ska ha rimlig chans att
fälla vilt årligen. Jakttiden på licensområden kan i
dag omfatta flera månader. I jämförelse med det
måste det anses vara skäligt att man på de mindre
markerna åtminstone har fem dagar på sig att fälla det
enda djur som man har tillstånd att skjuta. Här vet vi
att olika länsstyrelser försöker att begränsa tiden.
Men jag anser att riksdagen borde fatta beslut om
denna minimitid.
I för skärgårdsbefolkningen viktiga frågor, som
jakt på säl och skarv, tar nu utskottet initiativ som
möjliggör för regeringen att finna former för jakt på
säl. Också vad gäller skarven har utskottet stor förstå-
else för problematiken, även om man här avvaktar
något. De snabbt växande bestånden av skarv utgör
ett problem för yrkesfisket. Skärgårdsbefolkningen
måste ha möjligheter att hålla skarvbeståndet på en
för fisket acceptabel nivå.
Enligt vår mening bör regeringen skyndsamt vidta
åtgärder som gör det möjligt att inte bara hejda den
snabba ökningen utan också decimera den befintliga
stammen. Med tanke på att antalet skarvar ständigt
ökar, bör den skyddsstatus som gäller för skarv änd-
ras så att allmän jakttid kan medges där traditionell
skarvjakt tidigare bedrivits.
Vad gäller rovdjursfrågan ska regeringen åter-
komma med förslag efter remissomgången och den
utredning som genomförts. Men redan nu anser vi
kristdemokrater att rätten till nödvärn mot varg bör
utvidgas och klart framgå av lagstiftningen. I dag
krävs att angreppet ska ha påbörjats innan rätt att
ingripa föreligger. Enligt vår mening bör djurägaren
också ersättas för skador som varg orsakar på tambo-
skap och husdjur. Den enskilde ska inte behöva drab-
bas av höga försäkringspremier på grund av att det
finns rovdjur där hundar och tamboskap vistas. Jag
tror, herr talman, att den här typen av beslut kommer
att underlätta debatten och göra det lättare att behålla
de fyra stora rovdjuren, också vargen.
I övrigt finns det många detaljfrågor i detta betän-
kande. Det är bra att regeringen nu får en beställning
av utskottet på en redovisning av läget på många
olika jaktområden.
För övrigt står jag givetvis bakom samtliga krist-
demokratiska reservationer till betänkandet. Vad
gäller älgjakten hänvisar jag till det särskilda yttran-
det.
Jag hoppas att det nu kan bli lugn och ro vad gäl-
ler älgjakten, så att de med mindre marker också
fortsättningsvis får rätten att fälla vuxen älg.
Det finns ingen anledning att försöka komma åt
dem. Det handlar om 4 000-5 000 älgar om året. Låt
oss inte få en ny strid framöver omkring älgjakten.
Låt det beslut som fattats ligga fast för lång tid.
Vi hade som sagt många yrkanden och reservatio-
ner, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till
reservationerna 2 och 20.
Så vill jag, herr talman, till sist i detta som synes
bli min sista debatt i denna kammare tacka mina
utskottskamrater och mitt utskottskansli för gott och
trivsamt samarbete. Det har varit lätt att arbeta i ett
utskott med gott klimat även om vi då och då också
har haft tuffa sakfrågedebatter. Det är så det ska vara
i en levande demokrati.
Jag vill också tacka talmanskollegiet och riksda-
gens ledamöter samt den alltid förstående riks-
dagspersonalen, som ställer upp i alla väder.