Herr talman! I dag regleras jakträtten i jaktlagen
och den följer markägandet. Jag har inte för avsikt att
föreslå någon ändring av det.
Däremot är det viktigt att även den som inte äger
mark eller den som äger små marker ska ha möjlighet
att utöva jakt, om man har intresse och kunskap för
det, självfallet. Det är utgångspunkten. Därför tycker
jag att det är bra med en viltvårdsområdeslagstiftning,
som vi föreslår nu. Den ger de här möjligheterna på
ett helt annat sätt än om man utgår från varje enskild
markägare. I det fallet blir det de stora markägarna
som får ett oproportionerligt stort inflytande.
Jag har inte för tillfället någon avsikt att ändra i
andra lagar än den som vi diskuterar i dag. Men är
man inte markägare, men är intresserad av jakt och
vill jaga, ska man också ha möjlighet att göra det. En
möjlighet är om man kan ingå i ett jaktvårdsområde
eller ha möjlighet att genom ett jaktvårdsområdes
försorg få utöva sin jakt.