Fru talman! Jo, världen blir bättre av att fler får vara med. Infrastrukturinvesteringarna är statens ansvar. Att de ska bli av har jag och många andra jobbat för i många år. Regionen har under väldigt många år pekat på behovet av dem. Men det räcker inte. Staten har ett ansvar att också se till att det som sker på spåren fungerar. Det är en springande punkt. Där tar inte staten sitt ansvar.
Ulrica Messing talar om Skåne. Det är sant att regionen går in och bidrar. Det har jag konstaterat här flera gånger i dag. Men i Skåne upphandlas trafiken i konkurrens. Vi har kunnat se i Bergslagen att trafiken upphandlas i konkurrens. Det har bidragit till bättre service och pressade priser. Det är bland annat Rikstrafiken som har varit med och upphandlat.
Frågan är: Varför inte våga låta detta ske också på Mälarbanan? Varför värna det monopol som göder statskassan med pengar, om det inte är just det som är motivet? Om motivet hade varit att se till att trafiken fungerade skulle staten ha tagit till varenda möjlig insats för att bidra till det i stället för att slå vakt om ett statligt monopol som inte fungerar, förutom på en punkt: Pendlarna betalar dyra pengar till statskassan.
Det finns en avgörande skillnad mellan statsrådet och mig på den punkten. Det blir inte bättre av den proposition som debatterades här i riksdagen förra veckan, tvärtom.
Fru talman! Vi har haft den här debatten många gånger förut. Jag misstänker att den kommer tillbaka, även om jag naturligtvis hoppas på ett rollbyte då. Jag är envis och jag vill ändå tro att droppen urholkar stenen så att tågen någon gång ska börja fungera i Mälardalen så att människor kan färdas tryggt och säkert. Det kommer jag att fortsätta att arbeta för så länge jag har något att yttra i denna kammare.