Fru talman! Till Torsten Lindström vill jag säga: Nej, jag har ingen ambition att splittra upp tågtrafiken ännu mer när det handlar om det nationella ansvaret. Jag är övertygad om att vi behöver en nationell aktör som kan hålla ihop den interregionala trafiken från norr till söder. Vi ser av erfarenhet från andra länder att när man avreglerar persontrafiken blir det otroligt svårt. Tabellerna hänger inte ihop, man får byta aktör många gånger, och man kan inte köpa biljett på ett och samma ställe. Man har nästan minskat resandeunderlaget i de länderna.
Nu ställer vi krav på de aktörer som kör järnvägstrafik i Sverige att samordna sig med biljettsystem till exempel så att man kan köpa biljett för hela resan vid ett och samma tillfälle och på en och samma plats. Det är viktigt.
Jag har inga andra ambitioner att göra ytterligare avregleringar när det gäller järnvägstrafiken i Sverige än dem som vi sökte riksdagens stöd för förra veckan.
Gunnar Andrén ställde en viktig fråga. Vi ser behovet av stora investeringar. Frågan är hur man ska finansiera de investeringarna på bästa möjliga sätt - gärna också på billigaste sätt. Det är en svår fråga.
Vi finansierar i dag en del stora infrastrukturobjekt med det vi brukar kalla alternativ finansiering. Det handlar om avgifter på några broar, om lån i Riksgälden och i andra delar och om Arlandabanan som i ett svenskt perspektiv är unik, vilket Gunnar Andrén själv pekade på.
Vi har vid ett antal tillfällen diskuterat dessa svåra frågor också inom EU när transportministrarna har träffats för att lära av varandra och lyssna på varandras erfarenheter. Och oavsett hur man går fram med finansieringen är erfarenheterna från andra länder att det alltid är och blir staten som är garant för det bygge som ska ske. Det är staten som får ta risker om räntan skjuter i höjden, det är staten som får ta risker om trafiken inte blir som den privata aktören har räknat med, och det är staten som också får ta riskerna om det blir förseningar i ett stort infrastrukturprojekt.
Allt detta är svåra avvägningar. Och i dagsläget, när regeringen har tittat på de investeringar som vi står inför nu, kan vi konstatera att det billigaste sättet att finansiera dem är, förutom via statsbudgeten, via lån i Riksgälden. Och det gör vi nu när det gäller ett stort antal objekt just för att kunna bygga lite snabbare.