Herr talman! Den biologiska mångfalden är en förutsättning för ekosystemets fortlevnad och ett varaktigt liv på jorden. Vi som människor ingår i ekologiska sammanhang, och vi har ett ansvar att bruka utan att förbruka. Vi måste vårda ekosystemen och bör inte tillföra andra levande varelser ett onödigt lidande. Skyddet av den biologiska mångfalden, precis som har framförts här innan, är en hörnsten i alliansregeringens miljöpolitik. Det är säkerligen inte sista gången vi diskuterar biologisk mångfald i den här kammaren under den här mandatperioden. Det görs en översyn av miljömålen fram till 2009 då många av de här frågorna kommer att diskuteras.
Jag kan konstatera, precis som Bengt-Anders Johansson gjorde innan, att synen i de olika partierna stämmer ganska väl överens och gjorde det också under förra mandatperioden när vi diskuterade till exempel miljökvalitetsmålen inom biologisk mångfald. Det var en bred samsyn, och förhoppningsvis kan vi ha en sådan även fortsättningsvis.
All mänsklig verksamhet är beroende av de ekologiska sammanhangen. När vi skadar de ekologiska sammanhangen skadar vi också oss själva och kommande generationer.
Vi kan inte i dagsläget bedöma de fulla effekterna av våra handlingar, vilket innebär att vi måste utgå från försiktighetsprincipen i vårt arbete. Vi får inte rubba de naturliga ekosystemen, så att de sedan inte går att återställa till sin ursprungliga balans.
Herr talman! Centerpartiet vill att arternas livsmiljöer och ekosystem samt deras funktioner och processer ska försvaras. Arter ska kunna fortleva i långsiktigt livskraftiga bestånd med tillräcklig genetisk variation. Vi vill att människor ska ha tillgång till en god natur och en rik kulturmiljö och också en rik biologisk mångfald. Det handlar om hälsan men också om möjligheten till fantastiska naturupplevelser.
Biologisk mångfald är gener och arter och deras samverkan och vad de gör för nytta för ekosystemen. Men detta är också viktigt när det gäller att rena vatten och luft, binda jorden och pollinera våra grödor. Biologisk mångfald utgörs av den mosaik av naturtyper och livsmiljöer som finns i landskapet. Det är odlad mark, vattendrag och sjöar liksom våtmarker och skogar - för att nämna några.
Vi i Sverige har åtagit oss att både bevara och nyttja den biologiska mångfalden på ett hållbart sätt, i enlighet med FN:s konvention för biologisk mångfald.
Vi kan konstatera att öppna landskap med hagmarker och ängar är uppskattade inslag i vår natur. Många av oss kanske tar för självklart att de har funnits och alltid ska finnas. Och de utgör livsmiljöer för en rad växt- och djurarter. I de flesta fall är det generationer av jordbrukare som har format det öppna landskapet och främjat den biologiska mångfalden genom det arbete som de har gjort.
För att man ska kunna få en så bra avkastning på sin mark som möjligt har man också haft ett hållbart bruk där man har tagit hänsyn, och man gör så även i dag. Men samtidigt är det många av Sveriges jordbrukare som känner en frustration. De upplever att många av de här miljömålen - det är en lagstiftning som vi har varit med och fattat beslut om som gäller miljömålen i fråga om den biologiska mångfalden - står i kontrast till varandra, att de står i motsättning till varandra. Jag tror att det är viktigt att vi tar till oss det i den fortsatta översynen och funderar på hur vi får ett större förtroende bland gemene man för de miljömål vi sätter upp.
Jag var på Öland tidigare i veckan och diskuterade stenmurar och vilka konsekvenser de får för Ölands jordbrukare och deras möjlighet att bedriva ett jordbruk som är rationellt och också har en så minimal miljöpåverkan som möjligt. Där vill man i dag flytta eller ta bort en del stenmurar för att kunna minska mängden tid man använder på sina åkrar och minska mängden diesel som man förbrukar. I dag är man förhindrad att göra det på grund av de regler som vi har satt upp. Det är viktigt att vi tar till oss de signalerna och funderar igenom hur vi når fram till miljömålen och hur vi gör så att de inte står emot varandra.
Odlingslandskapet utgör endast 8 procent av Sveriges yta, men här trivs hälften av landets alla växter och djur. En stor del av Sveriges rödlistade djur- och växtarter finns i jordbrukslandskapet, och de flesta av dem hör hemma just i de här naturbetesmarkerna och ängarna. Det krävs alltså, som jag var inne på, att vi har ett fungerande jordbruk för att vi ska kunna ha en fortsatt rik biologisk mångfald.
Det krävs också ett nära samarbete mellan jord- och skogsägare, berörda myndigheter och ideella organisationer för att man ska kunna skapa den här hållbara utvecklingen och för att man ska kunna se till att vi har en bra svensk miljö- och naturvård.
Den variation som finns i odlingslandskapet gynnar många växt- och djurarter. Men tyvärr är den här variationen på väg att växa igen. Därför är det arbete som alliansregeringen har satt i gång med en regelförenkling för alla landets företag, även för Sveriges jord- och skogsbruk, en viktig del också när det gäller bevarandet av den biologiska mångfalden. Har vi inte ett konkurrenskraftigt svenskt jordbruk har vi inga öppna landskap i fortsättningen. Det är därför också viktigt, som alliansregeringen har pekat ut, att vi vill förbättra och stärka konkurrensvillkoren för Sveriges jordbrukare. Blir de utkonkurrerade har de inte möjlighet att bedriva sitt jordbruk. Då gör vi också den biologiska mångfalden en otjänst.
Herr talman! Det område som har debatterats både i den här debatten och innan debatten och som också har varit ganska centralt i diskussionen kring den biologiska mångfalden är skogen. Skogen är en rik träråvara som är en viktig exportråvara för svensk industri. Men skogen har också betydelse för våra möjligheter att ställa om till ett samhälle där vi minskar vår påverkan på växthuseffekten och där vi kan öka vårt användande av förnybara bränslen. Det hållbara skogsbruket är också en förutsättning för en ekonomisk tillväxt i Sverige.
Vi behöver ha en politik som ger näringen möjlighet att utvecklas. En välskött skog är viktig inte bara utifrån det här virkesproduktionstänket utan också med tanke på naturvärdena i skogen. Ett uthålligt skogsbruk och en långsiktig virkesförsörjning kräver utbyte av både kunskap och information.
Som man har varit inne på tidigare i debatten har vi fastställt ett miljömål om levande skogar här i riksdagen. 900 000 hektar skyddsvärd skogsmark ska undantas från skogsproduktion till 2010. Där kan vi i dag se att miljömålet är nått när det gäller den privata delen, de privata avsättningarna om 500 000 hektar. Men vi har inte nått det när det gäller den andra delen, de 400 000 hektar som staten skulle ha ansvar för.
Även om det har varit uppe tidigare i debatten måste jag påpeka att vi ska ha med i beräkningen att anslaget för biologisk mångfald är det största enskilda anslaget i miljöbudgeten. Vi ligger kvar på den nivå som vi hade 2006. Det är en oerhört viktig del i det hela.
Jag ska också påpeka att de som äger skog i dag och som är privata skogsbrukare har ett mycket starkt fokus på ett långsiktigt hållbart skogsbruk. De har ett stort miljöintresse, men det handlar givetvis också om att man ska kunna få en avkastning på det kapital som man har för att man ska kunna få en utveckling och också kunna bedriva ett hållbart skogsbruk. Det är då man får bästa möjliga avkastning. Om vi skulle göra några enskilda stora satsningar där vi förstatligar stora marker och stora mängder av vår skog skulle det vara en otjänst för den biologiska mångfalden. Det skulle också vara en otjänst för den svenska tillväxten.
Herr talman! Med ett tydligt underifrånperspektiv och ett nära samarbete mellan lokala aktörer, markägare, myndigheter och miljörörelser är jag övertygad om att vi kommer att nå långt i arbetet för biologisk mångfald under de kommande åren.