Fru talman! Först av allt vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet, vilket naturligtvis innebär ett avstyrkande av reservationerna.
Det här är kanske ett av de viktigaste betänkanden som vi beslutar om, åtminstone i år, eftersom det handlar om biologisk mångfald. Det handlar om vilken natur och miljö vi ska lämna efter oss till våra barn och barnbarn. Vi har ett stort ansvar för detta, men till skillnad från många på vänsterkanten ser vi från alliansen inte människan som ett hot utan som en möjlighet att just lämna någonting efter oss som är värt att fortsätta att bygga på. Om man har den inställningen har man också väsentligt mycket bättre möjligheter att hantera de problem som finns.
När det gäller värdefulla områden är det ett fantastiskt land vi har att hantera, men det medför också ett stort ansvar. Det gäller inte bara i Sverige, för vi har ett stort ansvar att även i allians med andra länder skapa livsbetingelser och biologisk mångfald. Det handlar i mycket om att satsa på kvalitet i det vi gör. Min uppfattning är att det hittills främst varit fråga om kvantitet och inte kvalitet. Därför välkomnar jag den kvalitetsutvärdering som nu pågår, och som ska komma under året, så att vi får en bättre ordning på detta.
Vad gäller avsättning av produktiv skogsmark har vi inte uppnått det mål som vi satt upp i Sveriges riksdag, nämligen 900 000 hektar. Låt mig vara klar och tydlig med att säga att vi innan vi diskuterar något annat mål i rimlighetens namn måste leva upp till det mål som är ställt, säkerställa det och se till att det blir bra. I detta ingår också, tycker jag, att se över skogsmarksbegreppet så att våra siffror blir jämförbara med siffrorna i andra länder, alltså att vi inte jämför äpplen och päron när vi diskuterar med andra länder. En central del i det arbetet är att respektera äganderätten och se till att ägarna till marken blir våra medspelare, inte motspelare. Där finns en hel del att göra.
När man tittar på de reservationer som finns under detta avsnitt kan man se att Vänstern vill att vi ska ha minst två marina reservat. Jag kan glädja Vänsterpartiet med att frågan just nu diskuteras, åtminstone vad gäller Västerhavet, och Kosterhavet är på gång. Måhända blir de glada innan mandatperioden är över. När det gäller Vänsterns förslag om ytterligare 100 000 hektar för avsättning är det min bestämda uppfattning att förslaget ska avvisas till dess att vi säkerställt det vi redan beslutat om.
Fru talman! Låt mig så gå över till frågan om strandskyddet. Det har varit oerhört oflexibelt. Jag vill påstå att det i stora delar av vårt land faktiskt varit utvecklingsfientligt. Storstad har ställts mot landsbygd, vilket är totalt onödigt. Nu handlar det om att öka det lokala inflytandet över hur vi ska kunna använda attraktiv mark så att människors livskvalitet kan öka i hela landet - i hela landet! - och inte bara i vissa delar. Min utgångspunkt är att det är viktigt att man säkerställer detta genom att tala om vad som är skyddsvärt. Utifrån det kan man sedan ha en generösare tillståndsgivning så att människor ska kunna se en vattenspegel.
Socialdemokraterna står ganska nära den uppfattningen, åtminstone i text. Samtidigt har de en mycket märklig inställning, nämligen att man ska släppa fram byggnation där det inte finns någon efterfrågan. Det är alltså omvända världen de vill ha. Miljöpartiet vill gå hårdare fram. Det finns således en total splittring inom oppositionen i den frågan.
Fru talman! När det gäller rovdjursförvaltningen ska vi självklart slå vakt om de fem stora rovdjuren i landet, utöver alla andra djur och kryp som vi har att ta ansvar för. Problemet är att man fattat ett beslut som skapat konflikter. Först när konflikten är ett faktum tillsätter man en utredning som ska titta närmare på saken. Men okej, det var bra att utredningen tillsattes. Den kunde emellertid ha tillsatts långt tidigare eftersom vi visste att problemen fanns.
Här finns ett oeftergivligt krav. Det måste finnas en accept nedifrån. Vi ska inte sitta med någon form av översittarattityd och säga: Ja, vi ska ha si och så många, och sedan får det bli hur det vill där ute. Nu har det tydligen nått även Socialdemokraterna att problemen är större än man anade, eftersom rovdjuren är samlade på en mycket liten del av Sveriges totala yta. Det är därför viktigt att detta tas på allvar. Jag hoppas att den pågående Rovdjursutredningen kommer fram med tydliga förvaltningsplaner som gör att vi kan hantera frågan.
Socialdemokraterna har i sin reservation upptäckt att man skulle kunna börja förvalta björn och lo. Det är min bestämda uppfattning att vi kan börja förvalta väsentligt många fler rovdjur. Dessutom måste det finnas ett lämpligt rovdjurstryck hos dem som lever mitt ibland dessa i stället för att man från Stockholmshorisonten bestämmer ett antal. Inte ens här är oppositionen överens.
När det gäller ersättning för rovdjursskador har staten enligt mitt sätt att se ett oeftergivligt ansvar, eftersom det är statens vilt vi talar om. Om vi överför detta till att exempelvis ha en hund som åsamkar någonting har jag som ägare ett oeftergivligt ansvar för det som hunden åsamkar. Alltså borde staten ikläda sig exakt samma roll. Det innebär att staten ger full ersättning. Som exempel kan nämnas att man i dag får maximalt 10 000 kronor för en jakthund, trots att en jakthund kan ha ett värde på mellan 50 000 och 70 000. Man får alltså endast 10 000, vilket jag tycker är dåligt. Jag är övertygad om att rovdjursutredaren även ska kunna belysa detta. Jag noterar att oppositionen inte heller här är överens.
Beträffande § 28 kan jag glädja Sveriges befolkning med att det tog sex månader för alliansregeringen att rätta till det som Socialdemokraterna funderat på i sju år. Under sju år kom man inte till skott. Alliansregeringen löste det på sex månader. Sedan blir man lite fundersam över vad Vänstern och Miljöpartiet menar i sin reservation, för de säger inte att de är emot den förändring som skett. Är ni med eller är ni mot? Det skulle vara intressant att få veta det.
När det gäller förvaltning av säl och skarv pågår det en utredning. Jag ska ge en eloge till den förutvarande regeringen som tillsatte en utredning då man insåg att vi hade passerat smärtgränsen. Även nu är Socialdemokraterna tydliga på den punkten, det vill säga att ta bort storskarven från listan över hotade arter.
Vidare vill jag säga att det beträffande valfångsten är viktigt att vi har en uppfattning i frågan. Under den förra mandatperioden sjabblades det vid ett möte och detta öppnade åter upp för jakt på val. Det var sedan på miljö- och jordbruksutskottets initiativ som det skapades en valpolitik.
Fru talman! När det gäller giftormarna tycker vi att man ska ligga kvar på den nivå man har i dag, nämligen att det är kommunerna som bestämmer. Socialdemokraterna säger att man ska skärpa reglerna. Jag ska bara trötta er i 30 sekunder med att läsa upp vad det är som gäller och fråga vad det är ni söker ytterligare.
Så här står det: "Terrariet ska vara försett med ett lås, en skylt med korrekt artnamn samt en varningsskylt med upplysning om att terrariet innehåller giftormar. Lokalen som själva terrariet förvaras i ska vara rymningssäker, vilket innebär att ventiler bör vara försedda med nät och att dörrar och fönster bör hållas stängda. Dessa regler gäller för alla kategorier av ormhållning, både yrkesmässigt och privat."
Vad är det ni söker ytterligare? Ska man gräva ned rummet i underjorden, eller vad är det? Det skulle vara intressant att höra.
Fru talman! Jag vill också säga något om helhetsgreppet över den biologiska mångfalden. Alliansen har fått ta över ett antal försummelser inom området. Vi tar oss an detta med oerhört stort allvar, eftersom vi, som jag sade inledningsvis, ser detta som livsavgörande för våra efterkommande generationer. Av det skälet anslår vi exakt lika mycket pengar 2007 som man gjorde 2006. Dessutom har vi ökat på med drygt 80 miljoner för att kunna täcka in miljöbilspremier och havsmiljöfrågor ytterligare. Alltså tar vi detta på fullt allvar.
Mot detta har vi en splittrad opposition som i detta betänkande inte skulle ha kunnat få ihop en enda gemensam reservation. Jag bara noterar att detta är fallet. Alltså är det en välsignelse för den biologiska mångfalden att vi har en alliansregering som kan föra frågorna framåt och säkra efterlevnaden.
Avslutningsvis vill jag säga att jag välkomnar Socialdemokraternas något mer klarsynta inställning i många praktiska frågor. Det borgar för att vi åtminstone skulle kunna bli fem partier som är överens om detta så oändligt viktiga.