Herr talman! Även den här debatten går mot sitt slut. Jag vill passa på att tacka för väldigt intressanta inlägg. Det har varit kunniga, engagerade och ibland nästan poetiska beskrivningar av vår natur. Inte minst Anita Brodéns senaste inlägg tycker jag var väldigt fint och bra.
Vi blir ju alla fascinerade av naturen när vi väl är där, höll jag på att säga. Jag gjorde ett näst intill unikt nedslag i en av trädgårdens rabatter för ett tag sedan. Det är tyvärr inte så ofta. Men så fort man rotar lite ser man vilket enormt myller som finns i naturen. En liten gynnare som slog sig ned på min hand var helt genomskinlig. Det är klart att man funderar, det syns ju inga tarmar eller någon magsäck. Vad käkar han, hur går matsmältningen till, vad livnär han sig på, vad har han för roll att fylla här i världen? Man blir fascinerad av det samband som man hjälpligt förstår finns.
Många av oss har ju sedan barnsben kikat på myrstackarna och det myller som är där. Vad som är fram eller tillbaka, när de går dit eller därifrån, är lite svårt att lista ut ibland. Och man funderar på vad de pysslar med. Men man ser ju att de är i fullt arbete. De släpar hem grejer, döda djur. Man förstår att det här är ett oerhört viktigt inslag i den biologiska mångfalden, i hur naturen fungerar.
Lite mer bekymmer har vi med att förstå fästingarnas och myggornas värdefulla insatser. Vi får väl finna oss i att de också har en hel del att bidra med, även om vi kanske upplever att de mest tar.
Allt detta hänger ju samman i en mångfald av arter och samspel mellan arter. Det är genetiska variationer inom arterna och mångfalden av ekosystem och naturtyper. Alltihop fungerar på ett vist sätt, och man funderar naturligtvis många gånger över hur det har kunnat bli så här.
Ekosystemen är, som vi har hört flera säga, stressade, överbelastade. En del är hotade - de ekosystem som vi är så beroende av för våra liv. Pollineringen har nämnts, vatten- och luftreningen, fotosyntesen, matproduktionen; allt är vi beroende av för våra liv. Millennium Ecosystem Assessment pekar på att två tredjedelar av de här systemen är överansträngda.
Vi har tagit dem för givna. De har varit gratis i marknadsekonomin. Nu börjar man vakna och se behovet av att sätta ett pris på dem också. Det är glädjande att jag lyckades påverka direktiven till Hållbarhetskommissionen på ett sådant sätt att det begreppet också kom in, att man ska jobba med frågan hur man ska sätta ett riktigt pris på ekosystemtjänsterna.
Debatten om den biologiska mångfalden begränsas ibland här i riksdagen till att handla om ett anslag i statsbudgeten. Det är ett viktigt anslag. Det är det allra största på miljöområdet och ett av de större anslagen inom olika sektorer. Därför kanske man ändå måste ta upp det lite slarviga sätt att uttrycka sig som både Miljöpartiets och Vänsterpartiets representanter hade här. Miljöpartiet säger att vi tar bort pengarna från biologisk mångfald och i stället satsar på havet eller vad vi nu satsar på. Vänsterpartiet uttryckte sig på liknande sätt, en mycket stark oro för att vi tar bort pengar.
Så är ju inte fallet. Det handlar om att det sammantaget finns ca 2 000 miljoner kronor till biologisk mångfald - 1 963 miljoner kronor. Av det tas 88 miljoner. Av 1 963 miljoner går 88 till det som vi tycker är andra viktiga aspekter på biologisk mångfald och miljöarbete.
Det här är ingen ovanlig hantering. Jag kommer ihåg många socialdemokratiska regeringsbudgetar där för oss viktiga konton, som sanering av förorenade områden till exempel, dränerats på pengar som gått till andra områden som man tyckt vara angelägna. Så sker ju alltid. Vi hoppas att resurserna ska räcka, och vi arbetar för att de också i en framtid ska öka på olika sätt och på olika konton.
Det sker nu också ett viktigt arbete, som flera har varit inne på, för att konstatera hur vi får fram de mest kostnadseffektiva åtgärderna. Hur når vi målen bäst och snabbast? Sådana uppdrag har både Naturvårdsverket och Statskontoret. Miljömålsrådet ska redovisa sin fördjupade beskrivning av miljömålen 2008-2009 också på det här området. Jag ser fram emot det här arbetet.
Vi har ju i debatten ibland mött olika intressanta förslag, till exempel hur andra länder hanterar frågan om avsättningar och biologisk mångfald. I Finland finns det exempel på att man mer har en upphandlingsversion. Visst vore det intressant och mer av dynamik om staten kunde säga: Vi behöver de här nyckelbiotoperna, vi behöver de här naturtyperna och vi behöver den här biologiska mångfalden just nu. Det är brist på det. Det behöver vi skydda. Då får man anmäla de av sina arealer som innehåller de här olika behoven, och det kan ske ett upphandlingsförfarande som bygger mer på ett gemensamt, ömsesidigt engagemang.
Det räcker inte, som svar på Wiwi-Annes fråga. Visst behöver vi ha statliga avsättningar, inte bara frivillighet. Det behövs naturreservat och annat. Men jag ser fram emot att fortsätta arbetet på det här området.
Jag ser också fram emot Rovdjursutredningens förslag. Alla vi som har mött utredaren och lyssnat till hans sätt att gripa sig an frågan svävar inte i tvivelsmål om att detta blir oerhört ambitiöst, med stor hänsyn till populationer, till utveckling, till framtid samt till genetisk variation och styrka. Den utredningen kommer säkert att kunna läggas till grund för en fortsatt bra rovdjurspolitik. Det är glädjande att Socialdemokraterna numera har en mer realistisk syn på § 28, på säl och skarv och på utvärdering av tumlare, drivgarnsfiske och bifångster. Man har i reservationen ett annat språkbruk än man hade under förra mandatperioden, om jag säger så. Det är glädjande.
Några ord till sist om genmodifierade organismer. Man kan ju tänka sig att en del tycker att vi kristdemokrater borde hänga på några reservationer eftersom vi har drivit just den politiken tidigare. Ursäkta mig, herr talman, att jag drar över talartiden någon minut till.
Det finns ett antal motioner och reservationer som vi kristdemokrater har stor förståelse för. Men jag kan bara säga att vi i det här läget prioriterar arbetet inom alliansen för att där förändra och arbeta med frågan. Det hade inte heller blivit någon skillnad, eftersom det inte har blivit något skifte i politik när det gäller genmodifierade organismer sedan Socialdemokraterna hade regeringsmakten.
Det här är ett område som är totalharmoniserat inom EU, så det är ganska bökigt och svårt att förändra. Jag tycker ändå att den nya regeringen bygger på den gamla regeringens ambition. Jag är inte säker på vem det var som gav de olika uppdragen, i varje fall har olika myndigheter och verk i uppdrag, Naturvårdsverket till exempel, att se till hur till exempel herbicidtoleranta, genmodifierade organismer stämmer överens med uppfyllandet av miljömålen.
Jag tycker att man också ska kika på insektsresistenta genmodifierade grödor och relationen till miljömålen. Det finns också ett arbete vad gäller samexistensregler och skadeståndsfrågor. Dessa frågor måste lösas. Jag ser också fram emot regeringens hantering och beredning av frågorna från Riksrevisionen och riksdagen. Det gäller alltså Riksrevisionens framställan till riksdagen angående myndigheternas sätt att arbeta med genmodifierade organismer.
Sammantaget ser jag det som möjligt att inom regeringen arbeta för att få en vettig väg framåt även med GMO-frågan.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.