Fru talman! Ett rikt växt- och djurliv, biologisk mångfald, är ett av riksdagens prioriterade miljömål. Den biologiska mångfalden ska bevaras och nyttjas på ett hållbart sätt i dag och för kommande generationer. Arternas levnadsbetingelser och livsmiljö, ekosystemen och deras funktioner och processer ska värnas. Människor ska ha tillgång till en god natur- och kulturmiljö med rik biologisk mångfald som grund för hälsa, livskvalitet och välfärd.
Biologisk mångfald är mycket mer än enskilda arter. Det handlar också om arters samverkan och betydelse för ekosystemen, till exempel att rena luften i storstaden, binda jorden och pollinera fruktträden på våren. Jag tror att vi är ense om detta.
Ett lands biologiska mångfald är självfallet resultatet av ett lands klimat och geologiska förutsättningar men också resultatet av människors påverkan. I landskapet, i sjöarna och i haven har arterna sina livsmiljöer och spridningsvägar säkerställda. Därför har det avgörande betydelse hur vi människor förvaltar och använder naturens resurser, hur vi nyttjar och brukar jorden, skogen och haven och att de arter som nyttjas genom fiske och jakt förvaltas så att de långsiktigt är en förnybar resurs så att ekosystemens struktur och funktion inte påverkas.
Fru talman! I år firar vi att det är 300 år sedan Carl von Linné föddes. Han, om någon, förknippas med kartläggning av och arbete för biologisk mångfald. Det är ett stolt arv och en viktig insats som vi har att förvalta, men jag måste erkänna att jag är orolig för hur detta område i framtiden kommer att hanteras av regeringen. Jag hoppas att vi i andra sammanhang slipper fler exempel på det som kanske kan kallas för kreativ bokföring.
Det är cyniskt att spela ut viktiga miljösatsningar mot varandra, som regeringen gjort i sin budgetproposition där satsningen på miljöområdet bekostas av mindre anslag till ett annat lika viktigt miljöområde inom biologisk mångfald. Då ekar formuleringar om att skyddet av den biologiska mångfalden är en hörnsten i regeringens miljöpolitik tomt.
Också när det gäller markskyddet är vi socialdemokrater oroliga för den framtida utvecklingen. Allemansrätten, denna sedvanerätt, bygger på att ägare ställer upp och nyttjare tar ansvar. Men modeordet för tillfället är flexibilitet, och det vi hör i dag på en rad områden, inte minst när det gäller arbetsmarknadspolitiken, är just flexibilitet.
På miljöområdet ser vi en utveckling som snarare fokuserar på privat ägande än på att skydda och utveckla skyddsvärda naturområden. Med en politik som bygger på skötselkontrakt och privata donationsfonder tar Sverige rejäla kliv bakåt i naturvårdsarbetet och blir beroende av privata finansiärers välvilja.
Vi socialdemokrater anser att det snarare är den motsatta vägen vi måste gå. Erfarenheter från naturvårdsarbete med nationalparker, reservatsbildningar, kulturreservat, naturminnen och biotopskyddsområden är goda och bör fortsätta att utvecklas.
Fru talman! Vi socialdemokrater i riksdagens miljö- och jordbruksutskott vill i den här kammardebatten betona hur viktigt det är att Sverige också fortsättningsvis framgångsrikt arbetar med alla de olika områden som ryms under rubriken Biologisk mångfald.
Ett sådant område är strandskyddet. Frågan är komplicerad, inte minst eftersom vårt avlånga land ser väldigt olika ut. I Stockholms skärgård jämfört med sjöar i Västerbottens inland och på västkusten jämfört med glest bebyggda områden i Värmland är exploateringsnivån och takten helt olika. För oss är det självklart att strandskyddet, som har stor betydelse för allemansrätten, även i framtiden ska vara ett områdesskydd enligt miljöbalken. Strandskyddslagen ska vara kvar med ökade möjligheter till lokal anpassning i syfte att strandskyddet i vissa fall ska kunna differentieras.
Vi ser problem med dagens lagstiftning. Lagen gör framför allt ingen skillnad mellan högexploaterade områden och områden som är glesare bebyggda där tillgången på stränder ofta är god. Vi anser att det lokala inflytandet kan och bör vara större. Områden med glesare bebyggelse bör kunna få ökat inflytande vad gäller strandskyddsbestämmelserna. Kommunerna kan, genom sitt ansvar för den långsiktiga planeringen och användningen av mark och vatten, genom översikts- och detaljplanerna ta med frågan om strandskydd.
Men det är samtidigt viktigt att slå fast att det generella strandskyddet måste bevaras i Sverige. Allmänhetens tillgång till stränder och strändernas naturvärde måste stärkas. Strandskyddet finns för att kunna reglera byggande nära vatten och därmed trygga alla människors tillgång till strandnära områden. Det är en bra och nödvändig lagstiftning som dessutom skyddar viktiga delar av miljön.
Vi anser att i avvägningen mellan olika intressen ska utgångspunkten också i fortsättningen vara restriktiv i fråga om ansökan om dispens. Allmänintresset ska väga tungt, och när man frångår regeln om strandskydd och ger dispens måste dessa ärenden behandlas som de undantag och de specifika ärenden de de facto är. I det fall strandskyddet upphävs måste det finnas en fri passage för allmänheten mellan strandlinjen och planerad bebyggelse eller anläggningar.
Fru talman! Biologisk mångfald och storskarv längs de svenska kusterna fungerar inte och passar inte ihop. Där skarven drar fram dör träden och all annan växtlighet. Klipporna lyser vita av träck, inte ett grässtrå överlever, andra fågelarter försvinner, fisken försvinner. Vad vi vet finns det 45 000 par som häckar runt den svenska kusten. Vi har den största populationen i hela Europa, och värst utsatta är Gotland och Stockholms skärgård.
Trots att storskarven inte på något sätt är utrotningshotad är den fortfarande skyddad enligt EU:s fågeldirektiv. Detta direktiv fyller en väldigt viktig funktion för att skydda utrotningshotade fågelarter, och därför är det olyckligt att det också omfattar arter som inte är hotade. Därför bör storskarven så snart som möjligt strykas från EU:s lista över hotade fågelarter.
Det finns också andra djurarter som varit hotade, och riksdagen har beslutat att det ska finnas livskraftiga stammar av stora rovdjur spridda över landet. Grunden för arbetet var propositionen om en sammanhållen rovdjurspolitik, och arbetet har därefter när det gäller de flesta rovdjuren varit mycket framgångsrikt.
Björnstammen har nu dock ökat till en nivå som bara för något år sedan inte kunde förutses. Björnhonor med ungar finns nu med sitt bo i byar där det inte funnits björn på åtminstone hundra år. Vi kan konstatera att det av riksdagen uppsatta etappmålet när det gäller björn tydligt är uppnått. Därför bör det dels införas bestämmelser om licensjakt på björn, dels bör länsstyrelserna ges möjlighet att besluta om skyddsjakt.
Hela Sverige ska leva och utvecklas, såväl hav som land, skärgård och kustbygd, skog och mark. Vi måste alla kunna njuta och känna oss trygga i naturen där vi bor. Även i rovdjurstäta områden måste det finnas möjligheter till säker djurhållning. Därför välkomnar vi regeringens beslut om ändringar i 28 § i jaktförordningen. Vi kommer dock att följa utvecklingen noga.
Fru talman! Självklart står jag bakom samtliga reservationer från Socialdemokraterna, men jag yrkar nu endast bifall till reservationerna 3 och 11.