Fru talman! Vi har tagit hand om tillkännagivan-
dena från riksdagen. Jag vet att jag i något annat
avseende i någon helt annan fråga ännu inte har tagit
hand om ett tillkännagivande, men i de här frågorna
har vi faktiskt gjort det genom de utredningsdirektiv
som vi har gett till Kommundemokratikommittén.
Detta var ett försök att vara tydlig.
Åsa Torstensson och jag har tidigare haft glädjen
att diskutera och debattera i kammaren vad man kon-
kret kan göra för att ta hand om det stora engagemang
som finns hos människor i dag. Vi kommer att lämna
en demokratiproposition till riksdagen som tar hand
om en del av de konkreta förslagen. Vi har ett ut-
vecklingsarbete som kallas Tid för demokrati. Där har
vi på många olika sätt stöttat framför allt lokalt ut-
vecklingsarbete. Detta känner Åsa Torstensson väl
till. Jag tror inte att jag nu kan ge Åsa Torstensson
några ytterligare konkreta förslag än dem jag redan
tidigare har debatterat med henne.
Däremot kan jag också säga vi hela tiden får nya
bevis på människors stora engagemang för politik och
samhällsfrågor. Jag hoppas att alla inblandande aktö-
rer tar sitt ansvar för det här arbetet. Dit hör självfal-
let också till väldigt stor del våra politiska partier,
också de som agerar lokalt. Här finns det mycket kvar
att göra.
Åke Carnerö talar om utredningar. Man kan känna
stor sympati för det Åke Carnerö föreslår, men man
måste också ha respekt för Kammarkollegiets be-
dömning. En utredning kostar pengar. Om Kammar-
kollegiet kommer fram till den slutsatsen att en utred-
ning skulle ha väldigt få förutsättningar att sätta något
avtryck och att det underlag man har inte skulle kun-
na leda till särskilt mycket, tycker jag att man måste
ha respekt för den bedömningen.
Avslutningsvis vill jag säga att det är möjligt att
indelningslagstiftningen inte är perfekt i sin nuvaran-
de utformning. Det håller vi på att titta över. Låt oss
återkomma till de frågorna så småningom när vi har
förslag från utredningen i dessa avseenden.