Fru talman! Det hör till ordningen att inlednings-
vis tacka ministern för svaret på min interpellation,
vilket jag också gör. Men jag måste samtidigt tydlig-
göra att jag på intet sätt kan tacka för dess innehåll,
eftersom demokratiministern inte svarat på frågorna.
Fru talman! Besvikelsen är befogad då det inte är
första gången som kommundelningsfrågor diskuteras
med demokratiministern och heller inte första gången
diskussionen förs med ministern avseende frågan att
möta människors konkreta samhällsengagemang vid
bildandet av nya kommuner. I denna omgång gäller
det dessutom ministern respekt för riksdagens tillkän-
nagivande och beslut.
Ljungskileortens intresseförening är en av många
föreningar runtom i landet som har många engagera-
de medborgare som med utgångspunkt från ett lokalt
engagemang är beredda att ta ansvar för en ny kom-
mun. De vill ta ansvar för sin del i vårt gemensamma
demokratiska samhällsbygge.
Så här i början av 2000-talet ser vi i Sverige,
oaktat vilket politiskt parti det är, mycket allvarligt på
svårigheten att fånga människor i det demokratiska
arbetet i politiska partier och att få dem att ta politiska
förtroendeuppdrag.
Mitt i detta engagemang finns en grupp människor
som är beredda att ta på sig förtroendeuppdrag och bli
politiker med ansvar för det vardagsslit det innebär att
forma välfärden i den kommun anno 2002.
Med kunskap om detta engagemang, intresseföre-
ningens fortsatta arbete efter regeringens förslag, och
viljan att starta eget beslöt riksdagen i samband be-
handlingen av Åke Canerös motion att ge ett tillkän-
nagivande till regeringen om att en förnyad utredning
av bildande av Ljungskile kommun borde ske.
Tillkännagivandet innehöll inga krav på en ny an-
sökan från Ljungskileortens intresseförening. Förut-
om att inte svara på frågan ännu väljer ministern att
nonchalera riksdagens tillkännagivande och uppma-
ning. Därmed tas ärendet inte ens upp för prövning
och beslut. Det är så jag tolkar svaret.
Det måste anses som en anmärkningsvärd och in-
tressant hantering av ett riksdagsbeslut av en demo-
kratiminister. Jag ställer återigen frågan hur demo-
kratiministern tänker hantera det av riksdagen givna
tillkännagivandet och om det kommer att bli ett ären-
de på regeringens bord.
Vi kan i denna debatt gå in på vad som förväntas
av intresseföreningen och därtill frågan om krav på
ny ansökan eller ej. Jag har läst i tidningarna och tagit
kontakt med föreningen. Jag har då fått veta att mi-
nistern har uppvaktats av intresseföreningen. Hon har
haft personliga samtal med föreningens representan-
ter.
I dessa samtal har inte angetts att demokratimi-
nistern har några förväntningar eller krav på att ny
ansökan skulle göras från intresseföreningen innan
regeringen kan hantera det av riksdagen beslutade
tillkännagivandet. Ministern kan kanske ge svar här i
kammaren. Jag är helt säker på att det finns ett flertal
engagerade medlemmar i intresseföreningen som
önskar besked om detta.
Utan att konkret hänvisa till Ljungskile anför mi-
nistern i sitt svar i allmänna ordalag att frågan om
kommundelningar hänger samman med storleken och
med de uppgifter som kommunen ansvarar för.
Min andra fråga blir då om ministern har under-
lag, och om hon har sett detta som en orsak att inte ta
upp ärendet Ljungskile som egen kommun. Kan mi-
nistern leda i bevis att små kommuner, dvs. sett uti-
från invånarantalet, inte sköter sina åtaganden eller
sköter de åtaganden som kan anses höra till den all-
männa välfärden på ett sämre sätt än större kommu-
ner?