Herr talman! Denna sena timme kan man, när man
kommer upp i talarstolen efter så här goda talare,
göra det lätt för sig. Det mesta har ju redan sagts.
Jag skulle faktiskt vilja något beröra det som vi
debatterade under sju timmar tidigare i dag,
nämligen vårdnadsbidraget, och då mot bakgrund
av att det under nämnda sju timmar förts
diskussioner om att eventuellt öka statsskulden
med ytterligare 3,7 miljarder. Det handlar alltså om
ett ofinansierat bidrag. Detta skall ses i belysning
av vad i varje fall jag ständigt upprepar, dvs. att vi
har ett budgetunderskott om 200 miljarder kronor
och en statsskuld om 1 200 miljarder kronor.
Men när man sedan kommer fram till
ärendebehandlingen glömmer man gärna
proportionerna här. Därför skulle jag litet grand
vilja återkalla varför vi egentligen hade bankkrisen,
som enligt i varje fall vår uppfattning -- och det har
vi också sagt i våra motioner -- egentligen har
orsakats av att först och främst Riksbanken i mitten
av 80-talet inte verkställde sin funktion och tog det
ansvar för kretitpolitiken som är dess uppgift. Man
släppte krediter fullständigt fritt. Resultatet är bl.a.
det som vi debatterar här i kväll.
En brist i den uppföljningen, det vet vi, är att inte
heller Finansinspektionen, i varje fall i sin tidigare
skepnad, fullgjorde sin uppgift och utövade de
kontroller som den är skyldig att göra. Jag skulle
vilja återge något av det som står i
Finansinspektionens instruktioner, av vilka det
framgår att det gäller: att det finansiella systemet
värnas och att allmänhetens förtroende för
systemet upprätthålls, att enskilda finansinstitut
har en betryggande soliditet, att
strukturomvandlingen i det finansiella systemet
sker i ordnade former, att finansmarknadens
aktörer tillämpar sunda metoder i sin verksamhet
och att allmänhetens insyn i och överblick över
förhållandena i det finansiella systemet underlättas.
För oss är det uppenbart att Finansinspektionen
inte fullföljt det uppdrag som den har. Om de här
två institutionerna, alltså Riksbanken och
Finansinspektionen, hade skött sina åtaganden som
de enligt lagliga instruktioner skall sköta, skulle vi
kanske inte ha haft bankkrisen och staten inte ha
haft den här extra utgiften. Men framför allt är det
alla, både då och i dag, oskyldiga människor --
småsparare, vanligt folk och särskilt företagare av
alla kategorier -- som har fått, och får, betala i det
här sammanhanget, bortsett från de stora belopp
som staten har betalat. Det är nämnda kategorier
som får betala det hela genom det onaturligt stora
räntegapet. Nog finns det alltså en anledning till att
det har blivit som det har blivit. Det får vi aldrig
glömma. Därför tycker vi när det gäller
Finansinspektionens förändring, som vi har fått
positiva uppgifter om och som vi hoppas kommer
att leda till en bättre kontroll, att det är synnerligen
viktigt att man verkligen får ett kvitto på detta.
Vi har inte föreslagit -- jag tror att det var Rolf
Dahlberg som nämnde den saken -- någon ny
utredning. Däremot tycker vi att det skulle vara
intressant att få ett delbetänkande från den
utredare som nu arbetar med de här uppgifterna.
Jag tycker faktiskt att det hade varit av intresse att
åtminstone någon av de två aktuella och ansvariga
statsråden deltog i den här debatten. Jag vet inte
hur man skall tolka deras frånvaro. Kanske tycker
man, som Rolf Dahlberg sade, att krisen är över
och att det inte längre är nödvändigt att ta så
allvarligt på det här. Själv tycker jag att man
fortfarande skall ta allvarligt på detta. Krisen är
enligt min mening inte alls över. Så länge
räntegapet är som nu är krisen definitivt inte över.
Krisen är heller inte över förrän bankerna har
betalat tillbaka ansenliga belopp av det som har
betalats ut.
Jag kan, som sagt, göra det lätt för mig, t.ex. genom
att göra en liten summering av det som har sagts
här. Jag nämnde att Rolf Dahlberg anser att krisen
är över. Jag har angett en motsatt uppfattning. Rolf
Dahlberg sade också ungefär att Ny demokratis
reservationer är litet grand att peta i marginalen
och att det handlar om att ta partipolitiska poäng.
Jag tycker att det resonemanget är ganska billigt.
Om man vill försöka plocka partipolitiska poäng
skall man ju inte angripa de finansiella frågorna så
kraftfullt som vi faktiskt har gjort ända sedan vi
kom in i riksdagen.
Jag vill påminna om att vi varje år har visat på de
största besparingsmöjligheterna. Jag vet att övriga
partier har synpunkter på de saker som vi föreslår
och menar att de är omöjliga att röra. Men vi
kommer ändå att fortsätta att hävda den
möjligheten. Vi kommer alla dithän att vi måste ta
i alla utgifter -- var så säkra!
Rolf L Nilson nämnde till min stora glädje ordet
derivathandel. Annars tror jag att vi var först om
att nämna den i en motion, nämligen i en motion i
anledning av kompletteringspropositionen. Som
Rolf L Nilson påpekade har vi i det avseendet en
ytterligt allvarlig begynnande kris i bankväsendet.
Det har redan smällt i en fransk bank. Det rör sig
om i storleksordningen 30 miljarder kronor.
Häromdagen hörde jag att något liknande har skett
i en amerikansk bank.
De belopp som det i dag talas om, och då är de
svenska bankerna inblandade, uppgår till totalt ca
5 500 miljarder i derivathandeln. Jag tror därför att
det är ytterst angeläget att regeringen och
Riksbanken börjar se över dessa saker.
I övrigt tycker jag att Hans Gustafsson väldigt fint
har belyst vårt gemensamma ställningstagande när
det gäller att på ett litet allvarligare sätt påtala detta
för regeringen. Jag tror också att regeringen gör
vad den kan, men det går kanske att göra litet mera.
Rolf Dahlberg sade att det skulle vara något lustigt
med vårt förslag om att man skall tala med banker
på andra sidan jorden. Men det finns faktiskt en
allvarligt menad poäng när det gäller detta vårt
förslag. De europeiska bankerna är ju så
sammanknutna med de svenska bankerna att det
finns ett gemensamt historiskt intresse. Vi kan
därför inte räkna med att vi, om de bankerna mot
förmodan blev spekulanter på Nordbanken, skulle
se någon större förändring.
Jag är helt övertygad om att om vi, om vi kunde
intressera banker från Japan, Taiwan osv. som har
en helt annan kultur -- jag tror att Rolf L Nilson var
inne på en liknande tanke -- skulle kunna få en helt
annan räntenivå. Man är ju van vid en helt annan
räntenivå och vid att arbeta på ett helt annat sätt.
Personligen är jag helt övertygad om att vi så att
säga i de här ländernas släptåg skulle kunna få med
en del av deras industrier som skulle kunna göra
intressanta investeringar i Sverige. Vad som här
framförts är en allvarlig tanke från vår sida. Jag tror
att det ligger en del i den.
Herr talman! Slutligen yrkar jag bifall till vår
reservation nr 2. Naturligtvis står vi också bakom
övriga reservationer, men vi tänker inte begära
votering i fråga om dessa.