Herr talman! Det stöd som staten ställde upp med
inbegriper två delar. Det finns ett direkt
ekonomiskt stöd till vissa behövande banker. Det
är att fåtal banker som har varit tvungna att
använda sig av detta stöd, medan några stora
banker som S-E-Banken och Handelsbanken har
klarat sig utan det. Det finns också en allmän
garanti, där staten garanterar betalningssystemet
och går i god för bankernas affärer. Det är detta
paraply, detta skydd, som jag menar kan få den
verkan att det stimulerar till ett för högt
risktagande. Det som skulle behövas från
Bankstödsnämndens sida är en strategi att trappa
ned garantin och att avveckla den så snabbt som
möjligt för att undvika onödigt risktagande. På så
sätt skulle man också undvika onödigt skydd mot
konkurrens.
Ett annat moment i det som majoriteten föreslår är
den oligopolsituation som vi har i den svenska
bankvärlden och som regeringen haft svårt att
hantera. Jag tycker inte att den situationen är löst
ännu, och det verkar som att vi får dras med den
framöver. Jag har sett att ytterligare en bank i
dagarna har fått oktroj och kan starta sin
verksamhet. Men det behövs framför allt aktörer
utifrån som inte ''tillhör familjen''. Det är nämligen
en begränsad krets av människor och ett begränsat
kunnande som behöver blandas upp med ett
inflytande utifrån; det är en svensk tradition som är
problematisk.