Herr talman! Nu gäller det att svinga vilt. Det är min specialitet som boxningsälskare. Jag tycker bara att svingarna som kom på slutet blev något genomskinliga.
Vi skriver till exempel: "I vissa fall kan det också vara aktuellt att märka ut cykelfält i vägrenen, och att vägen också - vid behov - breddas." Vi har alltså alternativa lösningar.
Dessutom blir man lite fundersam vad gäller ekonomin. Vänsterpartiet konstaterar i sina motioner och yrkanden att endast 1 procent av de pengar som staten och kommunerna avsätter till vägsatsningar går till cykel, medan 10 procent av trafiken består av cykling. Är det en rimlig fördelning?
Jag tycker inte att man ska hålla på och tala om varför ingenting gjordes tidigare. Vi kan konstatera att det gjorts för lite satsningar. Men det är ni som bestämmer och har möjlighet att påverka och öka den andelen i så fall, och det har ni inte gjort. Vänsterpartiet ökar anslaget från 200 miljoner per år, som ni har, till 700 miljoner. Det är en halv miljard extra per år. Det är bara att gå in och titta i våra budgetmotioner. Så ligger det till.
Man blir också fundersam när ni alltid ska försöka hitta kryphål. Nu är ni inne på att vi inte har råd med allting. Det är vi helt överens om. Vi skriver i reservation 5: "Principen bör vara att det trafikslag som orsakar skaderiskerna också ska finansiera åtgärderna."
Ni har hänvisat till Åsa Torstenssons svar i en interpellationsdebatt den 15 december 2009. Åsa Torstensson säger där följande, förkortat: Det föreslås att cykelfrämjande åtgärder ska övervägas vid varje investeringsprojekt. I dessa fall kommer kostnaden att belasta det enskilda vägprojektet.
Åsa Torstensson har samma uppfattning som oppositionen, kan man säga. Om man bygger en mitträckesväg är det rimligt att man också ska säkerställa en säker cykeltrafik. Det ska belasta det projektet, med en alternativ väg, en parallellväg eller andra åtgärder som säkerställer cykeltrafik. Man blir ju tveksam till om ni i övrigt har den ståndpunkten.